Förströelser medan man väntar på döden

En sån här helg kan kanske inte passera utan att existensiella tankar faller över en som en hög lössnö. Jag slumpade in på en några år gammal cyber-plats i fredags kväll som en ung, kreativ människa knåpat ihop men som valde att ända sitt liv. Ingen jag kände så jag sörjer henne inte personligen, men de tankar hon lämnat kvar innehåller så mycket kreativiet, skaparglädje och livsvilja fastän de beskriver motsatsen. Det är knepigt. På lördag morgon läste jag igen det hon skrivit på cyberplatsen från början till slut, lyssnade på utvalda spellistor och sjönk ner i hennes livstvivel och funderade över hennes dödsval. Ibland känns ju livet mest som en förströelse i väntan på döden, som ett tungt träsktrampande där ljuspunkterna alltid är för korta och snart får rättelser i lika delar bakslag. Och detta trots att vi lever i ett av världens bästa länder på vintergatans kanske bästa planet.

Jag kanske frågade mig om den här unga kvinnan ändå gjorde ett klokt val, om hon var clairvoyant och kunde se framåt hur hennes liv (gissningsvis) skulle gestalta sig. Hur mycket lidande och tråkiga stunder skulle man spara sig ifall man vart död? Hade hon gjort en kalkyl på livets plus och minus, och fattat en beslut utifrån sin slutsats och prognos? Min egna förhoppning är att hon kanske bara skulle pröva sig själv lite, men halkade och det gick felare än hon önskade. Eller så var det hon upplevt för hopplöst att leva med. 

Hursom, så ställde jag mig frågan igår, som jag numera gör någon gång om året, om jag verkligen lever eller bara sysselsätter mig i väntan på döden. Och hur vet man vilket man gör?

Idag kände jag mig väl som vanligt igen. Det var sopor som behövde gå ut, en dammsugare som behövde rengöras (!), en säng som behövde rena lakan, törstande växter, en dotter som behövde köras bort, en kropp som behövde tränas och en hjärna som behövde tömmas på tankedamm. Plus en köksblandare som hade behövts kopplas in, ety den gamla numera levererar en sorgligt skral varmvattenstråle som gör att en får vänta 5 minuter innan man kan tvätta sin tass eller diska ett glas (outhärdligt irriterande). En helt vanlig, gråtråkig söndag alltså, som vore en dröm-lyx för de flesta människor på den här planeten (vilket i sig är så otroligt deprimerande). Och imorgon börjar en ny vecka som jag hoppas innehåller tid med min älskade, intressant jobbtänk, koordinationdanssövningar, nya bekantskaper och gärna bra sömn. Allt i en mix av förutsägbarhet och slump. Jag behöver egentligen inte tänka så mycket utan bara följa med strömmen av behov; även mina egna.

Det som jag är helt säker på i mitt liv, är att jag är väldigt glad för alla fantastiska, underbara personer jag mött, lärt känna och gjort. Det är ni som gör mitt liv värt att leva. Och såklart finns en massa annat. Som vårt fantastiskt vackra universum och vår fina planet med massor av färger, vatten, berg och ett myller av liv. Och såklart inte minst katter, och hundar. Musik är väldigt bra också fastän den inte går att beskriva, utan bara att uppleva. Precis som kärlek, som finns i så många olika former.

Men nu är det snart dags att säga gonatt till denna dödens helg och göra sig redo för ännu en vanlig måndag. Den kan ju bli riktigt bra 🙂

Kram

 

Mårranpromenad vid stranden

Jag hade gärna farit till stugan i fjällen, tänt massa ljus, släckt alla lampor och eldat i brasan; och bara varit ingen en stund. Äta burkmat, läsa böcker och gå dagsturer.

Jag vet att jag har 99% av det alla i världen, och jag själv önskar, av livet men ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och verkligen glömma alla borden och måsten.
Det finns, guskelov, så många saker att engagera sig i som är fel och orätt, eller vackert och underbart så att jag slipper ta tag i det praktiskta i mitt egna liv. För när jag ser mig omkring i huset och på tomten, så ser det nästan likadant ut som efter skilsmässan 2011. Det är nu bara lite fler saker som jag borde ta tag i, som jag inte tar mig själv i kragen i att jobba med. Här hemma händer lixom ingenting. Och eftersom jag inte står ut när ingenting händer, så gör jag så mycket jag kan borta. Huset står ju kvar och jag älskar det på sitt sätt, men nån gång måste jag börja göra verkliga förändringar i det så det passar mitt liv.
De senaste veckorna har jag känt att jag haft sällskap av Mårran, och tyngden av att mörkare tider stundar. Annars brukar hösten kännas som en lättnad över att sommarmåstena tar slut, men inte i år. Jag klamrar mig fast i de fina veckorna jag haft med min älskade och önskar de hade varit fler, och att jag fortfarande var där.
En annan jobbighet att tugga på är att det inte finns någon kosmisk rättvisa. Det dör människor som verkligen hade behövts, som blir överlevda av människor som hade mått bättre av att vara döda. Det är himla svårt att odla en religion på det.

Recept på en perfekt helg

En perfekt långhelg med hälften min älskade och hälften kajak- och fågelkvitterfriluftsliv och massor med trevliga och roliga människor. Känns som länge sen jag landade så djupt och mjukt.

 

#define förhållande

I teorin är ett förhållande ganska enkelt. Det ska vara lika skönt och enkelt som om vore man själv, men samtidigt spännande och svårförutsägbart utan att vara läskigt. Man bör vara typ jämlikar på ett ytligt sätt avseende utbildning, utseende, förstånd och karriär. Så behöver man en gemensam grundsyn på livet, värderingar och städning, så man kan prata och bolla tankar utan att bråka för lite, eller för mycket. Sen behöver man kunna ses några dagar i veckan som det känns naturligt, och oses lika mycket utan att det känns onaturligt. Man behöver ha några gemensamma vardagliga aktiviterer eller intressen, och därutöver odla olika egna intressen (som ändå kunde intressera den andre ifall den inte hade fullt upp). Åsså behövs den där gnistan som kickar igång lusten när man minst anar att man orkar och såklart tryggheten i att kunna planera en veckas semester ihop. Men även vardagkvällar i tv-soffan utan krav på varken hjärna eller hjärta. Och så bara älskar man varandra oavsett.
Nåt sånt.

 

Hur gick det sen?

– Jodå, det gick som planerat, fast mycket bättre än jag vågat drömma om 🙂

Jag gick en introkurs i kajakpaddling i början av maj och har paddlat några gånger i veckan sedan dess, med uppehåll bara för semestern. Det är verkligen fantastisk träning för en dator-gam, och de två utflykterna jag kunnat hänga med på till Ivösjön och Immeln har varit fantastiska! Fin natur fångad från vattnet och kul folk som tycker om att göra nåt. Jag kommer definitivt fortsätta med paddlingen så mycket jag orkar och hinner.

På introkursen lade jag märke till en söt, charmig tjej med stort leende som jag tänkte att jag önskade vore singel, men jag avfärdade tanken som absurd och små-dumt önsketänk. Några veckor senare så träffades vi och nån månad efter det så tillbringade vi nästan en fantastisk vecka i Skuleskogen vid Höga Kusten med ryggsäckar och tält. Tror inte vi var oense om nånting, inte ens om vart tältet skulle stå. Allt har bara känts lätt, rätt och naturligt. Det är enkelt att vara, prata och vara tysta ihop som om nåt av det vore en enkel sak. Vi diskuterar, planerar och improviserar och ger och tar, som jämlikar. Det känns bara självklart i hjärtat att vi kommer fortsätta upptäcka en värld ihop framöver.

Efter veckan vid Höga Kusten for jag själv vidare till Kittelfjäll på en egotripp med vandringar, bilutflykter och stughäng i en dryg vecka. Välbehövlig (lyxig) utvädring av själen för att kunna ta in nya intryck och veta vad jag känner och vill.

Lite annat kul; jag besökte Sweden Rock för första gången i början på juni och jag blev tagen av den otroligt starka stämningen och fantastiskt att se Aerosmith. I höstas såg jag Patti Smith i lilla Ystad dansa, skoja och sjunga från botten av sitt hjärta.

Ser fram emot hösten kanske t.o.m. vintern 🙂 Jag känner mig trygg i att veta vad jag vill och det känns fantastiskt att få uppleva att dela det med någon och få vara del av någons annans vilja. Och så har jag påbörjat en terminskurs i Lindy-hop, efter att ha gått en helhelgssnabbkurs i våras; jättekul 🙂

 

Pilgrimsår

Hej igen bloggen 🙂

Jag har nu bestämt mig för att odla mitt inre själv snarare än att leta efter ”den pusselbit” som fattas mig. Och det känns så himla skönt! Jag har bläddrat bland olika dejtingsajter och svajpat slut på personer på Tinder senaste halvåret, utan att hitta någon. Och då måste ”felet” finnas hos mig själv. Jag måste själv skapa pusselbiten och det är dags när jag nu har möjlighet.

Åsså, har jag nästan enbart kvinnliga vänner och det är så lyxigt med friheten att kunna umgås med vem jag vill när jag vill som personer utan att fundera på om det är lämpligt. Sex och närhet får hia sig för man kan inte ha allt samtidigt. Småningom ska jag hitta en jämlike 🙂

Jag ska börja med att infria nyårslöftena att lära mig lindy-hop, kajakpaddling och göra min årliga tur till Kittelfjäll. Plus att jag planerar att vandra själv längs några delsträckor på Höga Kustenleden på vägen upp till fjällstugan. Jag har beställt kartor och info och börjat kollat vandrarhem och tält. Det var 20 år sen jag vandrade med riktig ryggsäckspackning så det börjar bli dags att träna på mina helgpromenader. Yäj!

Avslutsdagsafton

Dagen före avsked är alltid avslagen, men jag fick iaf (äntligen!) med mig Smilla på en promenad utanför stugan. Vi gick en sväng (för mig igen) till Rödstenskullarna.

Häromkvällen blev jag kanske lite småsur för att hon inte vill hänga med ut nånstans, men samtidigt vill jag ju att hon ska trivas precis som hon vill ha det. Och jag vill förstås att hon ska längta tillbaka hit. Men samtidigt tycker jag väl det är lite trist att spendera två veckor i en säng när man är i en helt annan del av världen. Här är allt så annorlunda och det finns så mycket spännande att upptäcka om man är öppen för det.

Alla hjälpte till att storstäda stugan och göra fint inför nästa besök 🙂 Jag hade gärna stannat ett par månader till…suck.

Vallentjålte

Alex, Molly och jag knatade en sväng till Vallentjålte. I skogen var det olidligt varmt och på kalfjället lidligt kallt. Vi knatade vidare en bit för att kika in i Blerikstugan men klockan blev för mycket innan vi var framme så vi fick spara det till en annan gång. Som alltid finns de finaste fikautsikterna i världen just här.

Stendjur

Tjärade vidare på stugpanelen tills tjäran tog slut; försökte såga upp björkarna i bärbara bitar men det är för tungt för min otränade kropp utan motorsåg. Jag gick en sväng till Dunderforsen och sen på andra sidan Vojmån tillbaka via topparna på Rödstenskullarna. Lite kul att låta fantasin försöka hitta odjur i stenlandskapet. Hittade ett somnad drakhuvud och en alien-som-hänger-läpp 🙂

Mosjøen

Eftersom det är så varmt och så många ystra fäbromsar och blinningar att det är svårt att vandra, så gjorde vi en tripp till Mosjøen i Norge. På vägen dit stannade vi ett par gånger; kastade macka vid en å, åt glass vid Gränssjöarna och badade i Unkervattnet.

Strosade runt nån timma i Mosjøens fina kvarter och letade mat till rimligt pris (bidde dyr sunkpizza på en camping). For en sväng och tittade på fjorden, men det tar tid att bila i Norge så vi fick snart vända hemåt. Nån gång vill jag vidare ut till Helgelandskusten, men då ska man ha gott om tid och kunna övernatta. Enda stoppet på hemvägen blev vid Laxforsen.