Halloweentivoli & Höstgöteborg

I lördags tog jag med Molly och Smilla till Tivoli för en heldags åkande för deras del och en heldags väntande för min del. Tivoli var höstruskigt Halloweenpyntat. Aningen kallt var det när vi landade i Köpenhamn så det första vi gjorde var att köpa en varm tröja till Molly. Smilla nöjde sig med ett par vantar.

Smilla väntade ända in i det sista med att våga åka en lite större berg-och-dalbana, men till avslut så åkte hon och Molly två gånger med Odin Express! Och hon var så inni-smilla glad efter det. Vi åt rosa sockervadd tills vi ulkade och var tvungna att slänga resten och Smilla käkade torra skrumphjärnor (pop-corn à la Halloween) tills hon storknade. Ja, popcornen kändes onödga ochhela mitt snåla inre protesterade. Men jag minns ett Lisebergsbesök när Alex var liten som slutade i gråtkatastrof för att han ville ha ännu en dricka innan vi åkte hem (vilket han inte fick för parkeringen hade gått ut och vi var tvungna att springa). Visst måste man kriga ibland, men det ska ju vara värt att vinna det.

På söndag morgon for jag upp till Göteborg för att hämta hem min älskade Helena. Jag tog en sväng inom mitt också älskade botaniska innan jag landade i Sävedalen. Det är inte så mycket som blommar så här års, men några stora gentianor och prakttidlösor fanns ialllafall. Vi stannade på middag hos Helenas moster innan vi rattade söderut. Många mil i bilen på en dag, men väldigt skönt att ha Helena hemma igen.

Smilla känsla för forntiden

Drog med Smilla ut till hällristningarna. Hon är superintresserad just nu av forntiden, men blandar friskt vikingatiden med allt som är äldre. Hon kan skriva och läsa futhark och vet enligt egen uppgift allt om hällristningar. Hon hävdade bestämt att om något sticker ut på en människofigur, så är det en snopp. Jag försökte inflika att det kan vara nåt annat, svärd eller dolk, men till ingen nytta. Snopp, it is.

När vi kom fram fanns en busslast med danskar och tyskar som stod ovanpå alla hällristningar och Dansaren, och bara pratade med varandra. Sååå respektlöst. Smilla och jag fikade en stund vid sidan av men hon var rask med att söka efter hällristningarna. När jag pekat på Dansaren så vaknade turisterna och oooade och pekade. De verkade inte ha någon aning om vad de stod på. Folk alltså… Men Smilla har en känsla för hällristningar iallafall.  Jag menade att man borde kunna känna lite av den känslan hällristarna hade när de knackade, om man bara kände lite på bilderna. Och det tror jag gick fram. För mig är det själva magin. Jag vill kunna känna nåt av det de kände för några tusen år sedan. Nån dag ska jag ta längre tid på mig, och huga, kanske slicka lite på en flugsvamp. Bara för att, vara där. Se om man kan få kontakt med någon för tusentals år sedan. Jag tror det går om man är öppen för det. Flumflum… men det vore häftigt.

008

021

Wrong Bobby

Idag höll Alex, min favoritson, konsert på Hos Mortens Café. Superproffsigt, småtrångt och jättemysigt! Och så fanns det semla, cheesecake och så resten av Smillas kladdkaka medan han sjöng och spelade med ackompanjemang. Han kallar sig Wrong Bobby för stunden. Vet inte riktigt varför faktiskt.

Igår for jag och Smilla till biblioteket i Ystad för att lämna tillbaka några böcker, men eftersom jag hade matat fågelbordet med frön och det sen blev över lite i påsen som jag tog med istället för att lägga tillbaka i uterummet så kom böckerna naturligtvis inte med. De stod snällt och väntade vid frötunnan när vi kom hem igen. Men pippifåglarna i Ystad och vid fågelbordet fick frön iallafall, och Smilla fick ett par gympadojs och en småirriterad pappa (för böckerna).