Väntar på det nya året

Jaha, här sitter jag med lila fluga, vit skjorta och fleecetröja (för att inte frysa försås) vid dukat bord och väntar på det nya året. Klockan är bara ca 12:00. Nytt kalenderår bryr jag väl inte så mycket om, men det är årsdagen då jag och Helena kopplade ihop oss! Jag förväntar mig att Helena stylar om mig för kvällen förstås, och kanske om vi är på humör så blir det nån omatchande nyårssminkning. Ronja får vara Mr Pomeroy medan Venup passar som sir Toby. På nyårsmeny står det tzaispett med chili-vitlöks-förstärkt potatisgratäng och Sheba för köttätarna.

Annonser

Från Norden till Bolivias djungel

Via Buerie Båatme kom jag in på en bloggande familj som valt att försöka flytta från Norden till Bolivias djungel: Jordliv och Vilda Barn. Oerhört fascinerande! MEN så kommer naturligtvis frågan: har man rättighet att göra vad man vill med sina barn? De har ju inte valt det själva men är naturligtvis lika övertygade som sina föräldrar om föräldrarnas förträfflighet. Nä det var onödigt otrevligt cyniskt tänkt, men hur är det? Bara för att vi alla andra försöker eller är tvungna att följa strömmen, ger vi våra barn rätt uppväxt?

Får man göra vad man vill med sina barn för att man själv är övertygad om att det är rätt? Får man flytta sina barn från Nordiskt ”normalliv” till unschooled djungelliv? Får man flytta ta sina barn och leva i en kåta?

Vänster hjärnhalva säger absolut NEJ! Klart man inte får dra med sina barn i sin egna illusion om det lyckliga djungellivet! Man får inte leka blå avatarer med sina barn.

Medan högra säger VARFÖR INTE? Jovisst finns risk att barnen blir fucked up och har svårt att komma tillbaka till ett ”normalt” nordiskt liv ens om de skulle vilja. Men mina barn riskerar också att bli ”fucked up” trots att de har en ”normal” uppväxt, precis som väldigt många andra ungdomar som behöver mediciner för att stävja depressionerna. Rikedom och normalliv är inget recept för lycka. Och uppenbarligen tänker båda dessa familjer mycket på sina barn och de verkar väldigt pålästa och eftertänkande. Och de har mycket kunskaper som kan hjälpa dem att odla i Bolvias djungel, men är det så enkelt? Om det hade varit så enkelt att bo i Bolivias djungel, varför väljer inte fler Bolivianer att göra det? För att de gått på västvärldens reklam om att lycka ligger i att ha mer eller helt enkelt för att det är för svårt att leva så?

Så hur är det? Nån som har nån tanke?

Får man tvinga sina barn att bli vegetarianer, rawfoodister, köttätare, hinduister, buddister, kristna, muslimer? Tja. Det är ju det ”normala”. Få barn har möjligheten att helt välja själva. Och hur väljer man själv när man är sju? Vem ger opartisk info om t.ex. de olika religionerna så att barnen själva kan välja?

Nä, jag får inte ihop det…

Svartknäck, apor och maratonshopping

I förrgår for jag till Astrid och Aporna (tack för tipset Glittervargen!) i Malmö för att köpa på oss lite veganskt kallskuret och vegansk julskinka. De hade inte bara mat utan även hygienartiklar och annat ekologiskt. Kan verkligen rekommendera ett besök!

På kvällen så fick jag ett ryck och började koka knäck. Under minutrarna det kokade i kastrullen vilade jag lite, men när sen timern pep på mig så kom jag på att jag inte pytsat ut formarna! Pille-pill-pill-pill-fan-pillepill-fan-slut-på-formar-letaletaleta-fan-pillepill-pill-fan…tills jag såg att knäckenjäveln var svart. 😦 Fan. Ut med skiten i komposten och i vattenbad med kastrullen. Slut på sirap och slut på grädde. Långa hängande armar och mungipor. Smakade ändå på svartknäcken från sleven. Smakade besk aprumpa.

Igår hade jag ännu inte köpt nåt till Smilla i julklapp så med stadig panik drog jag till Emporia för där finns Hamley’s. Toys R Us har jag traumatiska minnen av i höstas när jag gick varv efter varv utan att hitta nåt, så jag hoppades på nåt nytt. Men efter tre varv på Hamley’s med tom korg och blick så drog jag till Toys R Us iallafall. Efter fem varv så hade jag hittat tre bra saker! Väl i kassan upptäckte jag att en av de inte passade hennes Nintendo DS. Doh! Så for jag vidare till närbelägna Jägersro Center, och hittade ett spel som passade. Under tiden kom Helena på två saker jag kunde köpa till hennes mamma, men Jägersro stänger kl 20 så det hanns bara med ett besök på Lindex, utan napp. Så tillbaka till Emporia. Upp genom alla våningar, runt i alla åttor flera varv, energidryck och Sportlunch till middag, ner genom alla våningar, runt i alla åttor igen (har jag inte var’t här förr?). Utan att hitta det jag sökte.

Och det var inga konstiga saker, utan bara ett par snygga veganska tofflor och en flanellmorgonrock. Sånt som helt säkert fanns i alla klädaffärer fram tills Helena la fram idén. I det ögonblicket flyttade de till ett parallellt universum. Så är det hela tiden när jag ska ha nåt känns det som. It’s a kind of (extremly annoying) magic! Som häromdagen: ”Kan du köpa Proviva Skogsbär på vägen hem?! -Javisst, vad kunde vara enklare”, och så finns det inte!!! Den enda smaken som annars ALLTID finns. Det finns ingen naturlig förklaring till sånt. Det är supernatural helt enkelt. Och det händer alldeles för ofta. Antar att det något universum plötsligt svämmas över av tofflor, flanellmorgonrockar och Skogsbärsproviva. Antagligen lika irriterande.

Så idag for jag in till Malmö centrum, gick köpgatan från Triangeln ner till Lilla Torg, förbi Hansakompaniet och Åhléns. Och tillbaka genom ungefär samma affärer (eftersom mitt minne är så kort) på tillbakavägen. Hittade ett par schyssta tofflor iallafall, men inte flanellmorgonrocken. Jo det fanns faktiskt en enda modell, men grå. Och grå var väl ungefär den enda (o)färgen som inte gick an.

Jaja, jag kan vara ödmjuk nog att erkänna att jag har ”a mind of steel and a heart of silver”, men det tar emot att skryta om hur bra jag är på att shoppa. Men det är jag! Om bara grejerna inte hade flyttat på det där viset mellan universumen. Alltid nåt som stoppar en från att visa vilken supertoffelhjälte man är. Sådär, nu ska jag snart bära fram en hink till Helena. Hon kaskadspyr gärna över folk som hyllar sig själva utan att kunna visa resultat. Men jag har bara otur när jag tänker och otur med universumen ju.

Yuledagen

Jag är väldigt glad för att vi i Svärrje använder ordet jul, som är ett urgammalt namn på tiden runt den kortaste dagen på året (på engelska Yule, t.ex. i Harry Potter så firar de ”Yule ball”), så jag slipper använda Christ-mas. Jag är ju inte så kristen och även om jag vore så håller jag med de grupperingar inom kristendomen som ser julen som ett anammande av en hednisk tradition, snarare än som en del av Jesus lära. Jesus hade slitit sig i skägget om man såg hur vi firar hans födelsedag genom hysterisk överkonsumtion mitt på den hedniskaskaste av hedniska traditioner, istället för att lyssna på det han ev ville ha sagt. Sen att jag inte tycker bibeln 2 är nån vidare visdomskälla är en annan sak.

Smilla vill gärna ha presenter varje dag i advent. Sådana där som hon sen aldrig leker med. Eller fotbollskort med fula gubbar i shorts som hon inte har någon aning om vem de är, men som ändå går att byta mot andra fula gubbar. Jag är otroligt tråkig pappa för jag tycker inte man ska lura sina barn att lycka finns i saker. Inte ens vid jul. Men såklart finns en olycka i att inte få nåt när man är sju, och ”alla andra får!”. Julklappar ska man få på julaftonen. I’m bad.

Traditionsenligt (sen förra året) tog jag mig till Ale stenar för att hälsa solen på denna den kortaste dagen på året, Yuledagen, och be henne att lysa längre på dagarna framöver. Om inte jorden går under som en del tror att Mayaindianerna förutspått, så är det en hyfsat säker bön. Och solen visade sig i en liten reva i molnen strax ovanför horisonten! Fint! Jag kände på några av Ale-stenarna och stoppade in några önskningar om kommande året i några av dem, medan solen segade sig upp en bit över horisonten. Där var kanske 8 andra personer, varav en gammal gubbe som behövde lätta på vätsketrycket, på en Ale-sten! Jaja. Han var väl väldigt nödig, men så värst vördnadsfullt kändes det inte.

God Yule! Fler bilder finns på Oddknight

020

003 032

Julgran och julshopping

Förra lördagen var jag med Molly på nya shoppingmeckat Emporia i Malmö. Ja först drattade vi runt inne i Malmö centrum för att insupa lite julkitch och varm italiensk choklad, men vi kom iväg lite sent så endast Åhléns var öppet. Men Emporia har öppet till 20 varje dag och är imponerande stort och kitchfint. Då var det nästan folktomt, men igår när Helena och jag for dit så hade alla julshoppare vaknat och det var nästan fullt i det enorma p-huset.

Som vanligt när jag julhandlar så blir det inte så många paket per timma. Tja, det blev bara ett igår. Illa, illa. På fyra timmar. Och min bästa present till Helena som jag köpt från Tools hemsida sabbade jag idag. När jag öppnade paketet så var t-tröjan pytteliten och jag kände att jag inte kunde ge bort den på julaftonen och se hennes besvikelse. Så jag visade den för henne och hon provade. Och då satt den bra! WTF! Hon är ju petite och tröjan var i nåt stretchigt material. Så där försvann den bästaste julklappen.

Medan jag och Helena var borta klädde Molly och Smilla julgranen. Japp, med plastgran kan man börja tidigt eftersom den inte dör och barrar. Strax efter Lucia tycker jag är lagom.

Idag har jag börjat med att fixa ett gästrum. Alex rum är trevligast så jag har flyttat bort lite jox från det och städat lite. Nu är det bobart igen.