Parc Paradisio

Gårdagen gick åt till transport. Lämnade Bayeux och Frankrike och tog sikte på Parc Paradisio i Belgien. Det är märkligt hur stor skillnad det är på vägnätet mellan Frankrike och Belgien. Så fort man kommer över gränsen till Belgien är det stora hål i asfalten på motorvägen. Stora delar av landsvägarna i södra Belgien är fortfarande betongvägar, som är väldigt obehagliga att färdas på.

 Hade tankat GPS’en full innan semestern med campingar som tar emot campingcheckar, men några finns tydligen inte på riktigt. Ödslade några timmar på att leta efter en camping som skulle finnas nära parken, men den gick inte att hitta i det fysiska rummet. Irrade tillbaka genom Belgisk förort till en camping mitt i Mons. Campingen var extremt billig, men så sattes ett nytt rekord i sunkighet. Toapapper hade varit en lyx. Fast Smilla var nöjd, för någon hade två hungriga getter på en angränsande tomt. Smilla matade dem med allt som hon kunde hitta. Vi hade väl ett gäng gamla baguetter som som de kunde få.

Vi (utom Smilla) har varit på Parc Paradisio för många år sedan när jag var i Belgien på tripp för att jobba. De stora barnen var så små så de kom inte ihåg nåt, men Mia och jag var väldigt imponerade. Så i brist på bättre idéer så tyckte vi att ett återbesök skulle vara kul. Fast de hade nog höjt priset för det kändes väldigt dyrt, totalt för oss fem ungefär 100€. Det var nästan så att jag ville backa ur, men vi hade lagt ganska mycket dötid för att komma hit så det var bara att betala och se glad ut.

Och Parc Paradisio liknar inget annat jag har sett. Förutom många jättestora voljärer med både stora och små fåglar från hela världen så hade man nu byggt upp stora parker med repliker från östasien. Det kan se lite kitschigt ut på bilderna, men det var respektfullt gjort och kändes genuint. I en gammal herrgård som hade stått på ägorna hade man byggt om invändingt till katpen Nemos u-båt, dvs massor med stora akvarier. Även det var väldigt snyggt och fascinerande gjort.

Parken är hur stor som helst och det var ganska sent när vi var färdiga. Och så var vi väldigt hungriga då det inte fanns något vi ville ha (eller hade råd med) inne i parken. Knappade in närmaste Burger King i GPS’en och for dit, och efter nån timme så befann vi oss i nåt sunkigt industriområde i en förort till Antwerpen. Där fanns inte en Burger King eller annan restaurang heller för den delen så långt ögat nådde. Körde vidare mot Antwerpen och åt till till slut på ett Quick-burger-hak. Vi hade undvikit Quick ganska noggrant tills dess, men det var inte direkt sämre än nåt annat burgarställe. När vi var färdiga så var klockan närmare nio på kvällen, och det skulle inte finnas någon camping som skulle vilja ta emot oss så sent. Vi övervägde om vi skulle ta in på hotell en natt, men vi bestämde oss ganska enkelt för att köra hela natten för att ta oss hem istället. Vi var hemma i Skivarp vid åttatiden på morgonen därpå.

Bayeux

Det började kännas som att semestern var inne i sin slutfas och att barnen började längta hem.  Men det finns mycket man kan se och göra på hemvägen. Vi hade kollat på kartan och satt ett kryss i Bayeux. Jag hade bara en ganska vag uppfattning om vad Bayeux-tapeten var för något. Det jag inte visste var att det fanns en fantastisk fin katedral, som dessutom var orsaken till att Bayeux-tapeten fanns. Vi gick en sväng inne i katedralen och imponerades av alla fina detaljer. Med Luthersk bakgrund har man kanske lite svårt att förstå hur man kopplar ihop allt med Jesus, men fint är det iallafall.

 

Efter besöket i katedralen gick vi till huvudattraktionen i Bayeux, själva ”tapeten”. Det var lika fantastisk som beskrivningarna. Måste ses! Efteråt åt vi grillade baguetter vid ån som flyter genom byn.

Efter besöket i Bayeux tog vi in på en camping i en slottspark, Chateau de Martagny. Det var mestadels ockuperat av ett gäng engelsmän med supercoola bilar (flera Jaguarer och en Rolls-Royce)  och tält. Fin miljö, men faciliteterna var bland det värsta jag har sett. Supersunkigt.

En pool med slottsutsikt hade de iallafall. Bara Smilla och Mia badade. En vacker syn! Barnen kunde inte låta bli lekplatsen. De är sååå barnsliga…

Man undrar om de in har nån skam i kroppen. Men det har de förstås inte. Och inte jag heller 🙂

Lite blandade bilder från dagen.

St Malo

Vi hade hört att St Malo skulle vara värt en utflykt. Körde slingrande kustvägen dit från Pontorson och motorvägen hem. Alla tyckte det var en väldigt spännande.

Vi hittade det här huset längs vägen som vi ville ha:

St Malo var mycket större än jag hade föreställt mig. Jag trodde det var en mysig liten by med gammal stadskärna, men på sommaren är det visst ~200000 här, och det märktes. Vi hade jättetur som hittade en parkeringsplats för minibuss. Nästan alla parkeringsplatser har en höjdribba som brukar sitta på ~2m höjd (även vid stora köpcentra). Antar att man inte vill ha husbilscampare, men vi får också problem.

Väldigt mysig liten stadskärna. Fast det är inte så gammalt som man skulle tro. Allt blev sönderbombat i 2:a världskriget, så det bara stenarna som är samma. Men det var värt en utflykt. Fast det är svårt att inte jämföra med t.ex. Krk, Porec och Pula i kroatien förstås, och då tycker jag nog att det står sig ganska slätt.

Mont Saint Michel

Vi bodde på en på Camping Haliotis, som var riktigt fint och fräscht. Vi tänkte åka till Mont Saint Michel, men först lite sol och bad vid poolen. Smilla är lite pryd och byter från pyjamas till badkläder bakom bildörren.

Campingen ligger i en mysig by bara några kilometer från Mont Saint Michel. Det märks direkt att denna del av Frankrike mår bättre än trakten sydväst om Paris. Husen ser omhändertagna ut och det finns små affärer i centrum trots att det finns både Geant Casino och Carrefour här.

Mont Saint Michel är imponerande, men det är lite för mycket krimskramsförsäljning när man kommer innanför murarna. Det är märkligt att se alla plastleksaker  och annat skräp som man kan hitta på vilken svensk marknad som helst i detta gamla kloster. Känslan av att befinna sig i ett kloster ersätts lite av känslan av att vara i ett plastslott uppfört av Disney. Men det gäller faktiskt ganska många av Frankrikes äldre sevärdheter, att de är överexploaterade utan någon som helst finess. Då är tyskarna generellt mycket bättre på att bevara eller till och med återskapa känslan av förflyttas bakåt i tiden.

Men fint är det förstås.



Genom Nantes

Packade ihop tältet lätt fuktigt. Vi har lite tur att det varit uppehåll några timmar, men himlen såg rätt mörk ut ett tag. Tog sikte mot Mont Saint Michel, och camping Haliotis (som tar campingcheckar) i byn Pontorson som ligger i närheten.

Stannade några timmar i Nantes på ett köpcentrum där vi gick ett varv och åt på förvirrande fransk multirestaurang. Svårt att förstå att man kan göra lunchbeställning till nåt så komplicerat som fransmännen kan. Ett engelskt par som tydligen gjort nåt lite fel fick en avbassning av nån barsk fransyska.

Regn

Vi hade bestämt igår att idag skulle vi bara sola och bada. Kanske hyra en vindsurfingbräda om man hittar. Fast vi har inte sett nåt sånt. Bara strand. Vi känner oss accelererande besvikna på Ile-de-Ré. Vi har en jättebra strand, Mossystrand, hemma i Skivarp. Hade gärna fått vara något mer här. Vi har tråkigt.

Hann sitta vid poolen i ca 10 minuter innan första dropparna ramlade från himlen. Sen var det skurar och regn hela dagen. Ganska jobbigt att tältet står på sand. Den fastnar på allt och är svår att hålla utanför tältet.

Tog bilen och åkte vidare runt ön på ställen vi inte varit. Gick en stund i La Flotte, öns näst största by.

Ringde pappa för att kolla vädret, och det verkade bli riktigt busväder med åska, regn och blåst i större delen av Frankrike och speciellt vid Ile-de-Ré. Bestämde oss för att dra norrut mot Mont Saint Michel så snart som möjligt.

Phare des Baleines

Vi intervjuade campingvärdarna om vad som fanns att se och göra på Ile-de-Ré, men fann att det egentligen inte fanns så mycket. En fyr, Phare des Baleines, och saltbäddar där man utvinner havssalt. Så vi for till fyren förstås, och gick upp. Tog lite foton, åt en glass och åkte vidare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Såg lite saltbäddar, passerade några byar. Insåg att de har nån byggregel på hela ön att alla hus ska vara ljusa med gröna eller turkosa fönster. Pittoreskt i början, men efter ett par byar inser man att alla byar ser ungefär likadana ut. Ganska trist. Drog igenom huvudbyn Saint Martin de Ré, men såg ingen särskild anledning att stanna.

Prade lite med Holländska grannar som hyrt en gammal permanent kombicamp. De hade varit på ön i två veckor, och det hade regnat och varit kallt nästan hela tiden. Och vi som var uttråkade på ön efter bara två dagar även när det var fint väder. Stackare. Tur man har tält! Imorgon hade vi tänkt att ha en heldag på stranden för Smillas skull.

Ile de Ré

Efter Chenonceau så fortsatte vi väster ut mot Ile-de-Re, men först hade jag tänkt övernatta i Marais de Poitevin. Det ser väldigt spännande ut på kartan med alla små kanaler, men då vi körde hit så såg man en ganska stor mängd nötkreatur. Nötkreatur + träskmark = elaka insekter. Vi var där men ingen vågade öppna dörren, så vi körde vidare. Snopet.

Vi var dessutom väldigt besvikna på den franska landsbygden som vi har passerat igenom sen vi lämnade Paris. Det är stängt, öde och förfallet överallt dit vi kommer och ingenstans lockas man att stanna. Vi såg inga konsthantverkare alls på vägen. Alla lokala butiker är ersatta med stora köpcentrum som har samma varor överallt. Inga korvmojar eller pizzerior heller som serverar lunch. Skumt.

Kom fram på eftermiddagen till Ile-de-Ré, som är en ö förbunden med fastlandet med en lång bro. Ganska dyr också (typ 20€ eller nåt). Första campingen vi tog in på var fullbelagd! Aj, aj, aj. Lite nervösa fortsatte vi till nästa, och där fanns några små dåliga platser alldeles brevid en hårt trafikerad väg. Jag vägrade, så vi fortsatte ut. Det fanns iallafall gott om campingar, men inte alla tar Campingcheckar som vi vill kunna använda. Vi tog in på Camping Interlude. Det verkade fräscht, med stor barnpool och bara 100 m till stranden. Riktigt fräscha duschar och toaletter också.

Det tog väldigt lång tid att välja tältplats. De hade ett fåtal som var så stora som vi behövde. Till slut bestämde vi oss för att bo under några träd trots att de hade stora björnbärsliknande bär. Vi var lite rädda att få fläckar på tältet, men det det verkar inte som att tältduken har fått några märkbara fläckar. Marken bestod av i princip bara sand.

 

Stranden var jättefin, men vi saknade nån liten strandrestaurang eller så. Man är lite bortskämd i Kroatien faktiskt, där man lätt hittar strandkafe eller nån som serverar toast eller glass eller nåt mysigt på kvällen. Här var det mörkt och tyst kl 21:00. Satt utanför tältet och drack te och åt godis och pratade lite. Vi var väl inte knäpptysta men inte jättehögljudda heller. Kl 23:03 kom en vakt och skällde ut oss som tyckte vi skulle gå och lägga oss! Har aldrig varit med om något liknande, men så var campingen onormalt tyst också. T.o.m. dusch och handfatsavdelningen var stängd från 23:00 till 07:00. Och från 07:00 till 08:00 var det upptaget av städare som tyckte man skulle ta sig 1 km till andra servicehuset. Hm…

Man kan ju tycka att det låter trevligt med en camping som är knäpptyst från kl 21:00, men vi tyckte det var ganska trist väldigt snabbt. På Kreta kunde man gå halva natten och dra längs turistgatan, köp skräp, spela minigolf eller vattävver, men här fanns inget sånt.

Chateau Chenonceau

Det finns ju massor med slott i Loiredalen, och det var nästan omöjligt att välja ut ett att titta på. Vi valde Chateau Chenonceau för det ligger så vackert. Mia och jag hade redan besökt det på vår bröllopsresa, men det var värt att se igen.

Vi fikade franska kakor på en parkbänk, men fick snart sällskap av en excentrisk brittisk tant som hade de mest obekväma skor man kan tänka sig. Fötterna och smalbenen var helt uppsvullna, men tydligen tyckte hon det var viktigare med små nätta hala skinnskor än ett par rejäla sandaler (som vi hade). Hon fick lite kakor att trösta sig med.

Bodde på camping alldeles nära slottet. Jag hade i ett par dagar kollat på kartan och i campingböckerna vi hade och bestämt att vi skulle prova att stanna vid Les Marais Poitevin. Såg coolt ut på kartan med massor av kanaler.

Le Parc des Félins

Beslöt oss för att lämna Paris och dra ut mot Atlantkusten. Campingen var verkligen lite för sunkig, och det var lite för varmt för att återvända in till Paris. Strandlivet hägrar, men först besökte vi Le Parc des Félins, dvs ”kattparken”. En stor djurpark mest bara kattdjur, från fyra världsdelar. Men mest märktes de hjorder med franska, högljudda skolklasser som drog fram genom parken. Jättekul park, men de flesta djuren tyckte det var för varmt.