I teorin är ett förhållande ganska enkelt. Det ska vara lika skönt och enkelt som om vore man själv, men samtidigt spännande och svårförutsägbart utan att vara läskigt. Man bör vara typ jämlikar på ett ytligt sätt avseende utbildning, utseende, förstånd och karriär. Så behöver man en gemensam grundsyn på livet, värderingar och städning, så man kan prata och bolla tankar utan att bråka för lite, eller för mycket. Sen behöver man kunna ses några dagar i veckan som det känns naturligt, och oses lika mycket utan att det känns onaturligt. Man behöver ha några gemensamma vardagliga aktiviterer eller intressen, och därutöver odla olika egna intressen (som ändå kunde intressera den andre ifall den inte hade fullt upp). Åsså behövs den där gnistan som kickar igång lusten när man minst anar att man orkar och såklart tryggheten i att kunna planera en veckas semester ihop. Men även vardagkvällar i tv-soffan utan krav på varken hjärna eller hjärta. Och så bara älskar man varandra oavsett.
Nåt sånt.
Martin Lundholm 