U3

Hade egentligen tänk ta med Smilla på ljudcirkus idag, men biljetterna till den föreställningen var utsålda när jag sent som syndaren vaknat och försökte köpa biljetter. Och jag hittade inget teateraktigt att ersätta med. Så det blev en besök i Malmös Teknik och Sjöfartsmuseum istället. Plockade upp Molly på vägen. Och det blev faktiskt aningen förvånande nog riktigt kul, denna annars så regnblåsiga grådag. Det var lagom med folk och mycket att titta, veva och peta på. Bland annat får man gå in i ubåt U3! Skithäftigt!

Annonser

Första veckan

Första veckan på nya jobbet började rätt soft. Hade en dags semester förra fredagen, men den ägnades åt bankärende och oväntatbesökspanikstädning. Inte så semesterkänslomässig, men det behövde ju ändå städas inför julstädningen som liksom varje år närmar sig överraskande snabbt.

Nya jobbet är på ett mindre bolag med bara ett tiotal anställda men med spännande arbetsuppgifter för mig. Jag har möjlighet att jobba brett med lite allt möjligt från VHDL och C++ till Python vilket känns väldigt inspirerande! Rätt mycket att sätta sig in i bara, men det kommer lösa sig. Också ligger det i Malmö vilket innebär lite kortare resväg och nya lunchrestauranger.

Stjärnspridaren

Höstruskandet stillades tillfälligt igår kväll och jag bröt hemmamyskvällen med Helena en stund för att besöka Sandhammarens fyr. Den är bara öppen för visning en gång om året under Allhelgonahelgen och jag kände att jag måste passa på.

Med milen som jag bilade bort i mörkret till Guldkanalens 70-talstema så tankade jag fullt med behaglig ensam-i-mörkret-och-fuktkylan-melankoli. Svängde in till i Kåseberga för att se om nåt fik var öppet under ”Österlen Lyser”-temat, och det var fantastiskt fint med de hundratals marschallerna som lyste upp byn. Men jag gidde inte stanna för att leta efter nåt som var öppet. Det kändes stängt så jag rullade vidare utan att ha öppnat bildörren. Väl framme i Sandhammaren så möttes jag av ett fantastiskt vackert fyrverkeri. Det var kolmörkt, vindstilla, fuktsvalt och aningen disigt. Fyren var en röd vacker roterande stjärnspridare!

Stjärnspridaren

Det var ganska mycket folk och bara nio människor får vistas samtidigt inuti. Så jag köpte köbiljett, kaffe och bulle och gick sen ner i kolmörkret till den spångade gången på Sandhammarens strand som leder nästan ända ner i vattnet, med endast en liten röd lysdiod som ficklampa. Fyrens sexton (eller nåt; svårräknade rackare som inte står still) ljusstrålar vandrade strax ovanför mitt huvud och lös svagt upp vågskummet i det nästan totala mörkret till ljudet av lojt vågskummande. Våldsamt melankoliskt.

Håhåjaja, släntrade tillbaka precis i tid för att bli uppsläppt i fyren. 30 meter rakt upp i en smal spiraltrappa. Sen ett tillräckligt högt räcke så att jag inte blev för höjdrädd för att våga gå ut. Tillbringade en lång stund med att beundra urverksmekaniken som sätter snurr på det lika fina linssystemet. Väldigt analogt och väldigt vackert!Sen klöv jag mörkerkylan med min lika hemlängtande minibuss och Helena och jag återgick till det osminkade hemmamysandet med två lagom fjantroliga filmer.

Horse-in-tree