Sista dagen på Kreta

Idag var sista dagen på Kreta. Vi lämnade tillbaka bilen och låg mest och stekte oss hela dagen. Sammanfattningsvis så är vi förstås nöjda med semestern, men jag tror knappt att jag någonsin vill tillbaka Kreta och absolut inte till den här delen av ön. Vi har sett det mesta som finns att det, och det var faktiskt inte så himla mycket. Och så har det varit lite för varmt stundtals. Men jag gillade de mysiga kvällspromenaderna i Platanias.

Nåt som inte var mysigt var Chanias flygplats. Mitt i natten fick vi först stå i kö utanför för att komma in till incheckningen, sen i kö för incheckningen som inte tog hand om väskorna för de skulle man ta till genomlysningen där det förstås också var lång kö. Några stackare (inte vi) blev sedan inropade för förhör. Vi tyckte synd om de med flera småbarn som bara skrek och ville sova. Dåligt av grekerna att sista minnet av Kreta blev så uselt!

Minoiska lämningar

For tillbaka till Heraklion och besökte museét med Minoiska lämningar från Knossos. Typiskt nog var muséet under ombyggnad så det var bara ett litet rum med inklämda fynd. Vi var färdiga på en timma, och några hundra spänn fattigare. Men det var ändå värt resan tycker jag. Fantastiska fyndigheter!

Fast gladast blev vi nästan när vi hittade ett McDonalds! Äntligen lite god mat! Det säger nåt om matglädjen på Kreta.

Elafonissi

I reseguiderna så står stranden i Elafonissi högt i kurs. Den kallas den rosa stranden. Så vi tog en tur dit som nog tog ~ två timmar ganska trevlig bilfärd. Så särskilt rosa var det inte, om man inte har livlig fantasi.

Det blåste en ihållande kulingvind från havet, men det var ändå varmt. Här fanns lite vågbrytare så Smilla kunde leka i det långgrunda vattnet ett lång stund. Jag gick över till ön och gick ett litet varv. Det gick att spendera några timmar här, men det var väl inget sådär jätte speciellt. Det fanns inget annat än själva stranden att titta på heller. Inte ens nåt lunchhak lockade.

Smilla fick låna den äldsta digitalkameran och filmade och fotade en hel del. Hon fotade till och med sin fot.

Samariaravinen

En av de häftigaste sevärdheterna på Kreta verkade vara Samariaravinen. Vi visste förstås att Smilla var för liten för att fotvandra, men vi tyckte det var värt en utflykt iallafall. Vägen till Samariaravinen slingrade sig över höga berg, ofta med stup på ena sidan utan skyddsräcke. Inget vidare för en som är så höjdrädd som jag. Man får försöka hålla ögonen på den snälla sidan och försöka att inte fantisera vad som skulle hända om jag svimmade. Jag är nu ganska van, men det är lite påfrestande att vara höjdrädd. Speciellt när man som jag gärna vill upp i allt som är högt.

Det blev en härlig utflykt, som vi avslutade med middag i Chania.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Falasarna

Vi hade blivit tipsade om att stranden i Flasarna skulle vara en av de bästa på denna delen av ön, och vi blev inte besvikna! I ett annars öde landskap ligger denna fantastiska strand, med strandparasoll  och solstolar att hyra. Och vi behövde verkligen parasollen och stolarna för det var uppåt 40°C i luften och stranden var så varm att man inte kunde gå barfota.

Det blåste en frisk vind från havet och det gick ganska höga vågor, så det blev lite besvärligt för Smilla. Hon ville inte vara i vattnet, utan satt och grävde en vid strandkanten en lång stund. Då och då blev hon översköljd av en stor våg, och till slut fick hon nog. Då gick hon och jag till det lilla kafét på stranden och köpte en isglass till henne. Den smälte på några sekunder så hela hon blev kladdig, men hon blev nöjd iallafall. Jag duschade av henne i en stranddusch.

Det fanns inget vi ville ha att äta här mer än lite glass så vi for hem och åt en sen lunch istället.

Chania

Vi gjorde en utflykt till närmaste stad, Chania. Det var bara en halvtimmes bilfärd men det tog lång tid att hitta en parkeringsplats, och den var inte gratis. Chania har en mysig liten stadskärna inte helt utan charm.

Där fanns ett historiskt museum med en samling gamla prylar som man hittat här och där i närheten. Alla finare grejer var skickade till Heraklion eller Retymnos, men det var ändå värt ett besök.

Tittade i många turistshoppar och köpte bland lite annat en Dorahandduk till Smilla. Fast det var ganska dyrt eftersom svenska kronan var så lite värd, men några souvenirer måste man ha. Det var väldigt fullt på alla restauranger så vi for hem och åt middag istället