A man without a plan

Ibland har jag lite svårt att hantera att jag inte har någon livsplan. I förra livet fanns det planer för allt möjligt, fast inte så överdrivet som i min lilla fiktion Livskolet. Först var det ju skola, skola + skola + lite mer skola, sen jobb, familj och hus+tomt. Jag vet ju att det finns folk som levt och lever mer eller mindre utan livsplan. Undrar hur de gör? Måste man göra en plan av att inte ha en plan? Jag undrar verkligen för då och då känner jag mig som en knight without a quest, a man without a plan. Lite vilsen (mållös) och ibland lite rastlös och en aning deprimerad. Det är väl inte så att jag saknar projekt. Jag har ett helt hus att pyssla med hur mycket jag orkar och vill. Men jag har ingen jättelust med det nu. Det känns mer som jobbigt jobb än kreativt skapande. Jag har förstås min älskling att gosa med och pissmissarna att klappa på, men det behöver jag ingen plan för.

Är väldigt sugen på att promenera i en vitsippsskog snart, men det sketna vädret är irriterande dåligt. Snålblåst och snöblandat regn håller mig inomhus. Som jag sagt till barnen ‘det finns inga dåliga kläder, bara dåligt väder’. Visst kan man gå ut i dåligt väder, men gladare blir man ju inte. Vintergäck har jag sett i rabatten, rusandes till och från bilen i kulinggloppet.

I söndags for jag iväg till Malmö Museum med planen att insupa lite konst. Jag har aldrig varit på Malmö museum tidigare så det kändes intressant bara-för-därför, men när jag kom fram så var konstavdeleningen stängd fram till maj. Jahapp. Jaja, en del tavlor och konst fanns det att se ändå. Bland annat en jättefin tavla av släkthelgonet Gustav Fjästad. Fan vicken gubbe till att kunna måla vattenspeglingar! Annars var lilla utställningen om 1920-talet intressantast. Det var ett sånt fantastiskt bryt med ”medeltiden” på nåt sätt. Kvinnor fick plötsligt ta sin rättmätiga plats i samhället. Jag kan väl inte påstå att jag tycker 20-talets hårmode supersnyggt, men det var ju en av poängerna på nåt sätt. Att kvinnor och tjejer skulle kunna välja själva. Även lilla utställningen om leksaker var ganska kul, om än inte så imponerande i storlek.

Sen fanns en utställning om brott och straff fram till kanske 1900-talet. Jävligt deprimerande. Nästan lika deprimerande var utställningen om skånes och Malmös historia. Torrt som blomkruksjord, strävt som juteväv och jagvetinte…mörkt. Så fanns lite akvarier med några fiskar, en del uppstoppade stackars svenska djur, några celler för andra levande djur som nån ekorre, några random ormar och en skorpion. Har man varit på Universeum så var det inte mycket att se. Mest lite random djur liksom. Sånt man hittat eller fått antagligen. Svårt att tror att det här är the museum i Sveriges tredje största stad. Man ligger ljusår bakom museer i Göteborg och Stockholm.

I Kommendanthuset visades “Girl Culture” av den amerikanska fotografen Lauren Greenfield. Sevärt och ganska sorgligt om den rakbladsvassa ytlighet som många tjejer måste ta sig förbi under sin uppväxt. Inget nytt kanske, men många fångande bilder.

Nåja, det passade bra att ha sett museet nu en gråkulen dag i februari och jag tycker alltid det är kul med en liten utflykt. Men det dröjer kanske till nästa februari innan jag åker tillbaka, om de inte hittar på nån jättelockande tillställning.

Även om det är på olika plan, så var det mycket mer givande att äta på Max i Ystad med älsklingsälsklingen lite senare på eftermiddagen.

Annonser

Naiv

Först Siewert Öholm och nu Lars Adaktusson. Två journalister som synts enormt mycket i TV och har åtminstone i Siwerts fall påverkat hela svenska folket under väldigt många år. Båda har kommit ut som svårt kristnade.

Det känns lite som att man blivit lurad, förd bakom ljuset. Jag känner mig naiv. De har lett debatter om allt möjligt och man förutsätter att de är objektiva, men så är de raka motsatsen. De är inte objektiva alls. Jo, de själva tycker förstås inte det är ett problem att vara djupt religiösa och föra en objektiv debatt. Men jag tycker det är helt omöjligt. För de påverkar debatten när de styr den. Speciellt om man vill göra politik av religionen, som Lars Adaktusson nu vill som Kristokrat. Siewert har ju gjort politik av sin religion under alla sina år som debattledare i TV. Han var en av de största panikmakarna under 1980-talet om t.ex. hårdrock och filmvåld.

Man kan förstås inte kräva av TV’s program- och debattledare att de ska vara ateister och opolitiska, men de borde klart deklarera sin tro och politiska läggning. Åtminstone om de är fundamentalister.

Sen förstår jag inte hur man kan tro att den kristna guden är med KD när de har så dåliga väljarsiffror. Det verkar uppenbarligen vara lite sisådär med allsmäktigheten. Förresten, borde inte KD ha något intagningsprov à la 1600-talsmodell för att se om gud verkligen är med personen i fråga? Ett litet sjunkprov kanske?

Homo Fobius Fobius

Efter påminnelse från Eriza så såg vi Torka aldrig tårar utan handskar idag. Eftersom jag är lite klantig så såg jag tredje avsnittet fulgråtandes själv i morse. Helena hade börjat se den första delen innan jag vaknade, så vi synkade ihop oss vid andra avsnittet och jag såg om tredje delen igen med Helena fast mindre fulgråtandes.

Visst är det fruktansvärt sorgligt att se unga människor dö i denna fruktansvärda sjukdom, men det värsta är att se hur deras föräldrar förnekar homosexualiteten hos sina barn. Ända in i döden. Helt vanliga föräldrar förnekar sina barn i deras korta liv. Hur kan folk som tror sig vara fromma begrava sina barn medan barnen lever? Snacka om hedersvåld. Det finns fortfarande bland oss. Vi är Homo Fobius Fobius. Så jävla patetiskt rädda för det annorlunda. Vad är det för fel på oss människor? Vi är väl tänkande varelser, är vi inte? Nä, först och främst är vi ynkligt rädda små varelser.

Jag vet inte hur många gånger jag läst högt ur Pricken, men jag blir lika grötig i halsen varje gång. Den talar väldigt tydligt om hur fel särbehandling är. En bok alla föräldrar borde läsa. Och alla andra också förstås.

Pricken

Hemma hos

Har tänkt länge på att göra ett Hemma-hos-reportage. Först vill jag dock varna vanliga läsare som är vana vid vanliga, arrangera, städade bilder att nåt sånt blir det inte frågan om. Sånt tråkar mig till döds. Istället blir det en februarifryst bild av en söndagmorgon 2013 på bottenvånnigen i huset. Övervåningen tar vi en annan dag.

För det andra så ”råkar” Ronja vara med på nästan alla bilder jag tog. Det är bara sådan hon är; min personliga stalker. Alltid med på ett hörn om hon själv får välja.

Finentrén är dold i ett tillbyggt uterum. Tyvärr ligger det inte ut mot trädgården, har inte stora glasade rutor och känns inte ute, annat än att det oftast är för kallt, men saknar inte helt charm. Utsikt mot väster och söder gör det olidligt varmt alla soliga dagar på sommaren. Soffan till vänster i bild hör till Renault Trafic’en som Mia har adopterat. Till höger skymtar man en cool amerikakoffert under de risiga växterna. Växten längst ner till vänster blev nog bortglömd sist Mia hämtade saker, och jag har knappt lagt märke till den.

Finentré

Direkt till vänster i finentréns hall står två hyllor fyllda med skor, kängor och stövlar medan jackor och väskor bor på två identiska hängare på höger sida. Den bruna mattan närmast döljer en nedsänkning fylld med en spånskiva för en dörrmatta. Om man kikar lite noggrant så ser man Ronja duktigt vässa klorna på stora klöspelaren. Det finns en mindre, brun också men den används aldrig såvitt jag sett. Till vänster bakom ett par av mina tofflor står Smillas back kvar från fritis med extrakläder sen före jul. Bakom dem står hennes skolryggsäck som hon inte kommer använda mer. Ja, inte hos mig iallafall. Ska ta tag i att städa undan dem nån dag när jag pallar. Den stora runda lampan kommer från huset i Tranås. På vinden i det huset hängde ett gäng klotrunda lampor sen den tiden det var ett danshak (och som min pappas moster hade besökt i sin ungdom). Några av lamporna hängde kvar när vi flyttade in, men den här lampan fick följa med till skåne.

Finentréhallen

Ronjas överdel

Ronjas underdel

Finentréhallen

Nere till vänster syns en kasse tvätt som blivit stående där sen igår. Oftast får tvätten ligga till sig ett par dagar eller veckor innan jag lägger in det. Man måste ju vara på humör. Dörren leder till ett gästrum som en gång var bibliotek. Där bor just nu bara en massa bråte. Mest saker egentligen inte har ett hem just nu. På andra sidan väggen, bakom vita hyllan i bild så ligger kassavalvet, vars dörr ligger i bråterummet.

Hall

Hallen

Bråterummet är helt oförbättrat sen 1970-talet. Tapeterna pryds av tidstypiska medaljontapeter med guldinslag. Bakom de två dörrarna som lutar sig mot väggen på nedre fotot (som satt mellan skohall och storhall) finns kassavalvet. Kassavalvet som just nu bara innehåller foton och en sekretär.

Bråterum

Bråterum

Mellan entréhallen och serveringsgången så finns en liten toa. Barnen har hängt och dinglat lite för mycket i handdukarna så handdukskroken kroknat.

Liten toa

Serveringsgången rymmer porslin, sällskapsspel, vaser, glas, kattbaljor, kokböcker, stearinljus, diverse elmojänger, dukar, sånt-man-släpper-nånstans och noteringsblock. Ronja ser till att skåpet till höger alltid är öppet för hennes låtsaskompisar.Serveringsgång

Köket med orangeröda luckor med guldhandtag, omålat furutak, plastmosaikgolv och dörr mot köksingången (riktig). Den helöppna diskmaskinsluckan ser till att det alltid finns blåmärken på mina smalben. Två sexiga lysrörsarmaturer pryder kökstaket.

Köket

Köket

Lilla hallen vid köksingången är upplag för Mollys gamla ridgrejor. Antar att det mesta borde säljas på blocket nångång. På hängarna hänger trädgårdsjackor och jackor för fel årstid. Den blå giraffhängaren har aldrig använts. Den bara hänger där utan att veta varför.Köksingången

Pigkammaren rymmer städskrubbsgrejor, pantflaskor, batterier, en äkta Fjästadtavla, en ikeagobeläng, ett 1700-talsskåp, dammsugare, Ronja (om man kollar noga) och två fåtöljer. Den kalla, hårda, obekväma röda fåtöljen är ett kärt hatobjekt som är på väg till nytt hem. Nån dag ska jag flytta den till bråterummet så man kan sitta bekämare i telefonfåtöljen. Jag har ett fel på mig som gör att jag måste sitta helt själv när jag pratar i telefon. Därav fåtöljen i detta skrubbrum.Pigkammaren

Så ut i det kombinerade matrummet och biblioteket. Ett dubbelbord med åtta Egonstolar i mitten. När jag julpyntade så försvann lilla bordsduken som låg på mitten av köksbordet. Den är ännu inte återfunnen, och jag har ta mig fan letat överallt. Mycket märkligt. Men vi har ju Ronja som gärna pryder bordet istället.

Matrum och bibliotek Matrum och bibliotek

Hörnsoffa i tv-rummet.

Hörnsoffa och tv-rum Hörnsoffa och tv-rum

Ice ice baby

Om man hinkar upp tre spänner fulla med is från frysen vet man att man inte avfrostat den i onödan. Känns bra! I rensningsivern verkar allt bröd utom ett rostigt bröd hamnat i soptunnan. Det var inte riktigt meningen. Var dessutom tvungen att frosta av luftvärmepumpen lite extra. Det var ett äckligt småsnöande idag som stack obehagligt i ögonen och jag tror den också kommit in i kyldelen. Iallafall så var den helt igensatt med is. Hade tänkt ta en promenad men för att protestera mot snöväder så soffstrejkar jag. Det var ju vår härom dagen. Tycker inte SMHI får backa vårt väder såhär. Är det vår är det vår.