1988

Kunde inte låta bli att kika lite i vårt fotoalbum för 1988, efter inlägget om 1987. Tyvärr hade vi antingen väldigt bra vidvinkel, eller så stod vi alltid förlångt ifrån med kameran, så bilderna här är kraftigt förstorade (och suddiga).

Första bilderna är från botaniska trädgården i Göteborg. Ett av våra favoritutflyktsmål så länge vi bodde i Göteborg. Det är alltid värt ett besök. På bilden till höger har Mia lånat min jacka.

Vid min student hade man dekorerat min första bil, en blå bubbla, med massor av blommor och ballonger. Längst ner på bilden ser man min mormor gå förbi, och till vänster står jag i förgrunden med Mia brevid (Mias syster Anna och mamma Kate är skymda bakom Mia).

 

De två bilderna nedan är från vår andra semester tillsammans. Året innan hade vi gjort en cykelsemester på Öland, men vi hann inte se så mycket av ön, så vi kände att vi ville tillbaka. Vi lånade Mias pappas bil och deras tält och körde runt på ön i rasande takt, och kunde pricka av nästan alla sevärdheter.

Och så en bild på mig. Har inte förändrats ett dugg, på insidan. Kan aldrig motstå att prova en hatt.

Mitt liv som gräsänkling

Båset är tomt.

Jag har tråkigt.

Mia har varit borta i lite mer än en vecka. Tänk att många har det så här nästan jämt. Man kanske kan vänja sig.

För en stund sen vek jag till och med tvätt. Då är det illa, för det är otroligt tråkigt. Nästan lika tråkigt som att hänga tvätt. Fast hänga tvätt är inte tråkigt. Det är mer att man blir babian-arg på alla dumma vrängda strumpor och ärmar som man hysteriskt måste rysta rätt, och alla galgar som fastnar illvilligt i allting. Efter en stund lyser ögonvitorna, näsborrarna vibrerar och fradgan rinner på mig. Som tur är så är min fru likadan, fast med dammsugaren, så vi har bytt. Normalt sett så slipper jag hantera tvätten (viker mina egna kläder) och hon att att dammsuga. Det är förstås mycket mer jobb med tvätten än med dammsugaren, så därför gör jag den dagliga handlingen och matlagningen.

Får dagliga sms-rapporter från Thailand om hur soligt och varmt det är, hur det snorklas, kollas på tempel, rids på elefant, bla bla bla… Och det är hon definitivt värd min älskade fru. Men ändå är det lite svårt att känna medlidande med att hon har ”bränt sig” och ”är helt utmattad” och sånt, när det blåser snålblåst och är -2 °C här.

Andra dagen efter att Mia åkt, så gjorde Smilla en gul fläck i vår säng. Bara att klä av dubbelsängsbäddmadrassen och stoppa i tvätten. Smilla är ”rumsren” men hon har fortfarande nattblöja på sig, men det funkar inte alltid efter som hon är så stor. Ofta kommer hon in till vår säng så där vid tre-tiden på natten, och påstår lugnt att hon drömmer mardrömmar. Jag tror hon ljuger. Men jag tänker att till hösten börjar hon skolan, och då kommer hon inte att sova mer i vår säng någonsin. Och fastän det oftast är überjobbigt att ha barn i sängen eftersom hon gärna ligger på tvären och sparkar på mig och skallar Mia, eller trycker upp tår i rumpan på mig när jag lagt mig skavfötters i ett desperat försök att få sova lite, så vet jag att jag kommer sakna det. Så jag låter henne hållas.

Att sätta tillbaka fodralet på en dubbelsängsmadrass i äkta skumgummi är lika skoj och ansträngande som att brottas med en rysk björn. Inte min favorit sysselsättning, och resultatet blir alltid aningen knöligt. Mest för att jag lätt fodralet tumla snustorrt så det blev aningen ihopkrympt. Som man tumlar får man ligga.

Smilla är 5½ år nu och är smidig och tvär som en sur elefant mest hela tiden. Muskelkraft rår inte alls på henne utan man måste tjata, lirka, muta, skrämma och be för att få henne att göra nånting man vill att hon ska göra. Eller så sitter hon och tjôtar och domderar om allt hon vill ha, och ha nu. På en gång. Annars skriker hon.

Veckan flöt på ungefär som de brukar göra, utan att man märker vart vardagarna tar vägen. Smilla var sjuk nästan hela veckan (febrig och trött) men de stora barnen hade sportlov så de kunde passa henne (och Freya) så jag slapp VAB’a. Nästa vecka ska Freya bo hos en av Mias kollegor, för det är ingen som kan ha henne då. Ska bli jätteskönt att slippa gå ut alla mornar och kvällar (som jag lovade att jag inte skulle göra innan vi skaffade hunden).

Jaja, så gick  ännu en lördag i Grådala. Men egentligen ska jag inte klaga för det är bara i-landsproblem. Men man får gnälla ibland faktiskt.

Sommarplaner

Mia åkte till Thailand med sin mor idag. Är lite ovan vid att vara själv. Fast jag har tre barn och en hund förstås, så helt ensam är jag inte. Jag hjälpte Mia med att stryka de flesta av sina kläder. Till och med nattlinnena blev strukna, till Mias förvåning (och min också, trodde det var slapparklänningar). Gissar att det är lite ovanligt för en man. Men jag tycker det är nästan lite rogivande att stryka ibland. Borde söka för det… Och inte nog med det, så tror jag att jag kommer städa mest hela dagen imorgon. Kylskåpet luktar kadaver och badrummet behöver skuras från topp till tå. Kanske jag får min sans tillbaka, vi får se.

Har börjat grunna på sommarens semester. I år tror jag vi ska prova att dela semestern i två delar, med en eller två veckor emellan. Tanken är att man ska kunna förbereda och efterbereda på arbetsveckor och att det blir mer semester borta. Å andra sidan så begränsar man sig ju lite om man har två stycken tvåveckorssemstrar och man hinner kanske inte tömma hjärnan på stress på samma sätt som när man har fyra veckors sammanhängande semester. Man bilar t.ex. inte gärna till medelhavet i bara två veckor. Detsamma gäller en förstås en Sverigesemester. Man kommer inte så långt norrut om man inte ska stressa upp.

Eftersom vi köpte en husvagn förra året så är min plan att vi ska använda den. Ett litet problem är att man måste ha BE-kort om man ska kunna dra den med Renault Trafic’en för det blir så tungt. Så det blir prio 1 efter att Mia kommit hem igen. Första delmålet i min plan är att åka upp till Tanum och titta på hällristningar, något jag aldrig har gjort fastän vi har bott relativt nära i många år. När man är där kan man titta lite på Bohuslän förstås, besöka Havets Hus i Lysekil och titta på Strömstad.

Sen kunde man fortsätta upp till Dalsland och åka på Dalslands kanal på berömda viadukten. Där borde finnas en del konsthantverkare att besöka också hoppas jag. Både Mia och jag gillar att titta på konsthantverk. Jag är väl i och för sig ofta mer intresserad av processen än själva resultatet, men överhuvudtaget tycker vi det är kul med folk som är kreativa och skapar. Det får gärna vara nåt man blir glad av också, med lite humor.

Ett annat mål jag gärna hade velat se är Sundborn och Carl Larssons gård. Det ligger ju lite längre upp i landet så jag får fundera på hur vi gör. Mia hade nog hellre semestrat i norra Tyskland än i kalla regniga Sverige.  Nu har vi husvagnen, så det borde iofs funka ändå hoppas jag. Vi var ju nere på kontinenten förra sommaren så känner väl för omväxling, men där är mycket fint att se i Tyskland förstås.

Andra semesterdelen hade jag gärna tillbringat i Kittelfjäll. Hade varit bra att få upp ett litet kylskåp och en ny varmvattenberedare. Det känns märkligt att morfar och mormor aldrig installerade ett kylskåp i stugan. Istället hade de kylvarorna på en bänk i källaren. Jag tycker det känns ganska ofräscht och man ska nog ha respekt för sorkar och sorkfeber. Vi har haft en elektrisk kylväska när vi har varit där, men det är fantastiskt osmidigt. Allting ligger på vartannat och man blir bara irriterad på den dumma gravitationen för sakerna bara trillar ner mellan de andra sakerna och bär sig åt.

Det hade varit kul att göra några kortare vandringar i Kittelfjäll i år. Kanske flyga iväg med helikopter och gå hem med övernattning? Nu är ju de stora barnen så stora att de kan passa Smilla medan Mia och jag är borta. Denna gången ska barnen inte få använda musikspelare och andra elektroniska mojänger när vi är uppe! Man måste kunna vara musik och  elektronikfri i två veckor om året! Kanske kan man höra sin egen hjärna istället och måla eller skriva nåt? Själv vill jag mest bara pysa ut stressen och andas in lugnet.

Smilla

Smilla är Mias och min halvsladd och vårt sista barn. Hon föddes 2005-09-12, åtta år efter Molly. Jag kände mig nog ganska färdig med småbarn efter Molly men Mia längtade desperat efter minst ett till och så blev det. En av anledningarna till att jag inte så gärna ville ha fler barn var att Mia tillhör den rara skara kvinnor som är hyperkänslig mot att vara gravid. Det innebär att man börjar kräkas vid 6:te veckan och sen gör man det flera gånger om dagen tills den 26:te veckan eller nåt. Och det blir lite värre varje för varje graviditet. När hon bar Molly var hon tvungen att åka in på sjukhus för bevattning med dropp några gånger.

Inga myspysgravideter kan jag lova. Nu har ju naturen ordnat så att kvinnorna förtränger hur jobbigt det är ungefär två dagar efter födseln, men männen gör ju inte det. Byta spyhinkar fem gånger om dagen, och fixa stekt fläsk eller nån annan fet mat efter 21-tiden. Men det är ju värt det i slutändan såklart.

Nu hade Mia kollat med läkare och vårdcentralen och de menade att nuförtiden fanns ju massor metoder för att fixa lite illamående, så det skulle inte vara nåt problem alls. Så när hon började kräkas så for hon till vårdcentralen, där de tittade fårögt på henne och erbjöd lite akupunktur och de vanliga drogerna. Någon skillnad gjorde nog kanske, för hon var väl inte lika dålig som med Molly.

Smilla föddes lurvig som ett lyckotroll och är fortfarande allas vårt lilla troll. Tuff och självständing är hon också. Hon kan själv och bryr sig ofta inte om att fråga om lov utan fixar och donar helst utan inblandning.

Vintergäck

Våren gläntar på dörren!

PS Efter lunch knaprade Wilma (snart 3 år) på en chokladtomte som blev över från julen. Hon gnager av tomtens huvud, och tittar sedan på reliefen av skägget och undrar om det är blod.

Visualiseringsövning för att foga ihop själen med kroppen

Följande postades till mig i en halvdröm i natt, och eftersom jag känner att jag borde odla min flummiga sida så kände jag att jag ville publicera den. Det handlar om att själen inte finner ro om den inte bor i kroppen. Typ om man är orolig och har mild ångest. Om det är nån som har nytta av det här så håll till godo…

• Sitt rak i ryggen på en stol och blunda
• Efter en stund ser du dig själv och hur din själ cirkulerar runt dig, som en liten orolig, glödande sol stor som en tennisboll
• När du är redo så tvingar du lätt själen in i magen vid solar plexus
• Känn hur själen smälter ihop med kroppen som två tennbitar i en smältdegel eller som en perfekt pusselbit
• Känn hur trygg själen känner sig inne i kroppen
• Känn hur kroppens alla muskler nu långsamt smälter och slappnar av, speciellt runt nacken, i ansiktet och huvudet
• Det är nu lätt att andas, ta några djupa, fria andetag
• Sätt nu i tanken ett finger på magen för att milt hålla kvar själen och för att hålla den lugn; håll inte hårdare än du skulle hålla fast en fjärilsvinge utan att skada den
• Ta dig i tanken upp på en ås eller ett berg med en hänförande utsikt framför dig utan folk
• Det är lagom varmt, inga insekter, fåglar eller andra djur, bara en ljum vind
• Njut av utsikten och av att själen är trygg i din kropp
• Sitt kvar så länge det känns bra och ta dig sen lugnt tillbaka igen till din riktiga kropp
• Under hela återstoden av dagen kan du då och då visualisera hur ditt finger fortfarande fjäderlätt håller kvar din själ i din kropp

Gör nu övningen på riktigt utan att läsa texten.

1987

Gulleponken till höger är förstås jag. För 24 år sedan, och lika många kilon faktiskt (hmm, hur ser jag ut när jag är 80?). Mitt naturliga hår är spikrakt som ett vattenfall, så jag hade låtit permanenta mina guldlockar. Snyggare har jag nog aldrig varit… Fast Smilla skrek i fasa ”Så fuuul du é, aaaah!!!” när hon såg bilden igår. Hon tyckte nog bara att jag inte var mig lik tänker jag. Men lockarna föll ganska snart och ersattes av 80/90-tals burr (nästan hockeyfrilla).

Mia däremot, med 80-talskläder var ju en riktig babe! Och det är hon fortfarande! Puss på dig min älskling!

Vi blev ihop på en fest 23/8 1986, någon vecka innan Mia fyllt 16 och har varit ihop sedan dess.