Öronhurlar = Hörlurar
Onnurlanda = Annorlunda
Foppschättning = Fortsättning
Försäkta = Ursäkta när man rapat
Alex tror att nästa steg i människans evolution kan vara Downs syndrom. De är ju så glada hela tiden.
Några Smillabilder jag hittade
Tog med Smilla till klädaffärer för att handla lite mer killkläder till henne. Speciellt gillar hon Spindelmannen, så det blev en Spindelmannen-t-shirt och två par Spindelmannenkalsonger. Ofta så föredrar hon killkläder framför tjejkläder, så jag behöver justera garderoben efter det. Det blev några jeans också utan rosa kanter eller blommor.
Men man blir trött som om man släpat runt på en spårvagn efter några timmar med barn i affärer. Allt man går förbi som ser ut som en leksak ska förhandlas om, och gärna godis och klubbor och sånt förstås. Jag hade tagit på mig det stora, långa tålamodet idag så det gick rätt bra. Och hon var duktig och provade alla kläderna, det brukar vara det knixigaste.
Häromdagen undrade hon hur man kommer till himlen när man dör och vad som händer där. Jag förklarade att man får välja som man vill, om man vill sitta i himlen och ha det bra där, eller så kan man välja och bli ängel en tag och sedan återfödas till människa. Efter cirka en sekunds betänkande så bestämde hon att ”Då vill jag bli pojke!”. Och så undrade hon i vems mage hon skulle hamna i. Att det ska vara så komplicerat att vara människa…
Förresten, om jag hade satt på mig kalsonger utanpå långkalsonger och matchat med grälla knästrumpor eller svarta höga stövlar så hade man satt mig på institution. Men Stålmannen, Fantomen och Spindelmannen kan klä sig som idioter bara för att de är superhjältar. Varför är det så?
Vilken är den optimalaste och normalaste bestickordningen?
(1)
(2)
(3)
(4)
(5)
Dax att skicka Molly på språkresa?
Och så finns det fler än jag som vill byta namn på Svärrje. Tjaaa, varför inte?
Molly har varit borta hela veckan i Gamleby där hon har haft syslöjd och hemkunskap. På Kunskapsskolan så har man inte de ämnena på skolan utan alla i Sverige åker iväg några veckor om året på typ ”lägerskola”. Verkar rätt häftigt. I år hade hon snickrat ihop en figursydd tröja med lite dekorationer. Riktigt snyggt! Fast hon får jobba på smize’andet. När jag blir stor ska hon får sy och jag designa, det blir bra.
Känner verkligen att mitt liv har strandat och att jag inte riktigt vet hur jag ska komma loss. Eller ens om jag vill ta mig loss. Jag har haft och gjort det mesta som man kan önska sig av ett liv, och har kanske ett halvt liv till framför mig. Så vad gör jag nu med resten? I kombination med en känsla av att sommarn var väldigt kort och hösten ännu en gång ”plötsligt” är här så känner man sig lite låg här på ”stranden”. Fast man kan ju kolla efter coola stenar när man ändå ligger här.
Borde jag prova yoga eller gå en kvällskurs i japanska? Det finns att ”pyssla” med huset och trädgården förstås, men jag har inte fått igång geisten med sånt ännu. Det kommer nog men jag behöver göra nåt annat också för att inte bli för uttråkad.
Fick hem två böcker om samiska klädedräkten igår. Kul, men de innehöll som väntat alldeles för lite detaljer. Vet inte vad det kommer sig, men jag hade velat veta så mycket mer. Typ allt. Var mönstren kommer ifrån, hur mönstren utvecklas för varje generation med material och design. Smyckena och dess utsprung, m.m. Hur förändras kolten när samer gifter sig över bygränserna? Byter man dräkt ifall man flyttar? Om en nordsame och en sydsame skaffar barn, vilken dräkt har barnen då? Ja, cheesuz vad det skramlar runt konstiga frågor i skallen. Samisk design intresserar mig också, men det är svårt att hitta bra forum. Tycker t.ex. Anna-Stina Svakko och Laila Wilks gör jättehäftiga grejer, men bilderna är ju i bästa fall irriterande dåliga.
Jag tror mitt intresse för det samiska och renskötseln kommer hålla i sig ett tag till, men lite frustrerande är att det är så himla långt till norrland. Hade gärna besökt Jokkmokks marknad, samiska veckan i Umeå eller Riddu-riddu-festivalen snart nån gång, men det är ju så löjligt långt bort. Det tar ett dygn att komma till närmsta sameland med tåget och kostar multum. 
Det gör att jag kroknar lite. Men jag har nog tjugo intressanta uppsatser från ”uppsatser.se” så jag har lite kvar att läsa när jag orkar. Man får spreja ögonen med vatten då och då när man läser dem bara för de är så torrt skrivna.
När jag stigit ner i min kodgruvegång i morse så möttes jag av en dimma med sumpgasångor. Ventilationen har varit trasig sedan igår morse, och nu var syret nästan helt slut och ersatt av tankeångorna från ett par hundra kodknackaringenjörer. Hade man haft en stackars fågel där hade den vissnat direkt.
Nu vet man hur fiskarna man hade en gång i tiden kände sig när man inte bytt vatten på några månader. Man bara gapar glosögt och försöker få luft.
Vid lunch steg jag ännu längre ner i gruvan till lilla gymrummet, men det var förstås helt fel tänkt. Där fick man simma sig fram i den gröndisiga lukten. Efter en några varv benspret, plötsliga utfall och magvridningar fick jag tinnitus av den dåliga luften och gick ut på en promenad istället.
Livet i kodgruvan kan vara smutiskt och hårt.
Tog ett varv själv runt Häckebergasjön i sommarvärmen. Lite synd att man ser så lite av Häckberga slott som ligger ute i sjön på en ö. Nån borde motorsåga lite så det syntes bättre.
Men så blir man rejält besviken på mänskligheten när man hittar engångsgrillar, platsskräp och tomburkar på flera ställen vid sjön. Jag blir verkligen oproportionerligt arg på sånt! Böter är ett alldeles för lindrigt straff. De borde få bo på en soptipp i ett år eller nåt. Helt obegripligt att folk kan vara så korkade.
Smilla klippte, tejpade och knåpade i säkert en timme i torsdags. Ibland kom hon och provade den på min tumme, men jag kunde för mitt liv inte begripa vad det var för nåt.
Till slut avslöjade hon att det var en partyhatt för min tumme. Men gummisnodden var lite för gammal så gick den av. Vissa saker visste man inte att man behövde…
Martin Lundholm 