Jag hade gärna farit till stugan i fjällen, tänt massa ljus, släckt alla lampor och eldat i brasan; och bara varit ingen en stund. Äta burkmat, läsa böcker och gå dagsturer.
Jag vet att jag har 99% av det alla i världen, och jag själv önskar, av livet men ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och verkligen glömma alla borden och måsten.
Det finns, guskelov, så många saker att engagera sig i som är fel och orätt, eller vackert och underbart så att jag slipper ta tag i det praktiskta i mitt egna liv. För när jag ser mig omkring i huset och på tomten, så ser det nästan likadant ut som efter skilsmässan 2011. Det är nu bara lite fler saker som jag borde ta tag i, som jag inte tar mig själv i kragen i att jobba med. Här hemma händer lixom ingenting. Och eftersom jag inte står ut när ingenting händer, så gör jag så mycket jag kan borta. Huset står ju kvar och jag älskar det på sitt sätt, men nån gång måste jag börja göra verkliga förändringar i det så det passar mitt liv.
De senaste veckorna har jag känt att jag haft sällskap av Mårran, och tyngden av att mörkare tider stundar. Annars brukar hösten kännas som en lättnad över att sommarmåstena tar slut, men inte i år. Jag klamrar mig fast i de fina veckorna jag haft med min älskade och önskar de hade varit fler, och att jag fortfarande var där.
En annan jobbighet att tugga på är att det inte finns någon kosmisk rättvisa. Det dör människor som verkligen hade behövts, som blir överlevda av människor som hade mått bättre av att vara döda. Det är himla svårt att odla en religion på det.
Martin Lundholm 