Mitt 2020 blev året då jag avrundade mitt liv i Skivarp och började på ett nytt i Svedala. Från 300-kvm-enmans-funkis-mansion med stora rum, stora fönster, öppna ytor och parktomt till ett nytt samboliv i mysiga skånelängor med lagom stor tomt.
Mitt 2020 präglades faktiskt ganska lite av Covid-19, vilket i sig är otroligt lyxigt, och jag gjorde bland annat äntligen den fasadrenovering av mitt mansion som planerades redan vid inflyttningen 2004 men som sköts upp flera gånger pga att pengarna runnit ut mellan fingarna. Det är lite ironiskt att jag ska flytta ifrån huset när det börjar kännas färdigt, men det underlättar också. Jag har fått se mitt hus så fint som jag tänkte mig, och då känns det okej att gå vidare.
Medan resten av världen förändrades av en pandemi, så rullade mitt liv vidare nästan opåverkat. Jag åkte till jobbet som vanligt under året och semestrade som jag helst ville, i Sverige och gärna i Norrland. På hösten hittade jag och min älskade ett hus ihop, och det är dit kosan styr 2021.
Jag hade väl egentligen aldrig tänkt att jag skulle bli sambo igen, för man blir lite själsligt ovig med åldern och det finns en trygghet i att ha sitt eget bohag om det skiter sig. Och jag har tänkt att det är bättre att längta till varandra än från varandra.
Men faktiskt, det är så platt oinspirerande och tråkigt för mig att ha ett eget space som man inte delar och bråkar om det med någon. Så när dörren öppnade sig så valde jag lätt ett nytt familjeliv, en delad vardag och ett delat hem. Jag vet inte riktigt vad jag ger mig in på men jag känner vinden av liv i seglen och i ansiktet. Förnöjsamhet och egentid är bra, men jag sjunker som en sten i vatten om jag inte är i rörelse. När jag är på väg så lever jag, och när det blir guppigt och gungigt så vet jag att jag att det finns motgångar som jag måste kryssa emot. Jag har min självständighet som bra grund som jag jobbat för, men jag anar att livet kanske är summan av relationerna man haft? Där har jag en del att jobba på, å än är det inte för sent 🙂 Man lär sig så länge man lever, iaf i rätt sällskap.
Martin Lundholm 