Blev besök till två slottar i helgen. En heldag på Wanås igår tillsammans med K. Fina utställningar, en stor vacker park full med konstverk och ett vackert slott. Tillsammans med jättemysigt, trevligt sällskap.
Och idag en heldag med min första anordnade CIP-aktivitet till Skarhults Slott och en utställning om Den Dolda Kvinnomakten. Kulturellt, intressant och med ett gäng trevliga CIP’are.
Lånade en Tessla (en slags hund), rantade ut på Kullaberg för att leta upp coola Ladonien. Tog några timmar men det var helt klart mödan! Klättrade i Nimis och tittade på Arx i strålande solsken. En perfekt dag att röra och lufta fläsket i Kullabergsskogen. Jag och Tesslan var nog borta i 2½ timma, så det måtte ha blivit en mil iallafall. Åt sen lunch på Knafves Café i hamnen.
Bilden är snodd från Ladoniens hemsida.
Ladonien
Ingen bor på Lyckevägen. Antar att någon för ett halvt sekel försökt sälja tomter med lyckonamn. Det gick sådär. Eller så är skylten helt enkelt ironisk.
Helena har farit norrut för lagra socialkapital inför hösten så jag passade på att dra till skogs. Eller snarare till Knickarp. Ja, byar i Skåne kan tydligen heta vad som helst. Lagom fint var det, och lagom långt. Hit kommer jag nog återvända fler gånger. Om jag vill uppleva lagom.
Schysst väder med sol och inte så blåsigt. Så det blev rundvandring 7 ”Vårhallen” från boken Rundvandringar Skånes Kust. Enligt boken var turen 13 km och skulle ta ca 4 timmar, men jag lyckades snurra till det på slutet och hamnade utanför kartan och i Simrishamn. Imponerande klantigt och säkert 7 km och 1½ timma extra. Kändes fånigt att att ”vandra” genom Simrishamn. Nästan så jag beställde en taxi sista biten för jag var hyfsat mör i benen och aningen öm i fötterna. Ärligt talat var rundturen ganska trist men jag lägger upp lite ointressanta foton iallafall.
Igår for jag en sväng till Dunkers Kulturhus efter en halvdag på jobbet. Har aldrig varit där innan och jag ville se utställningen om Passion innan den skulle tas bort. Även om jag tycker det är roligare att åka på utställningar också om den råkar vara dålig, så blev jag väl inte särskilt impad. Den permanenta utställningen på Dunkers [Och där spillde jag ut en halv stor Höganäsmugg med kaffe på bord, stol, golv och ett hörn av julinstallationen. Även kallat att göra en ‘Molly’ i familjekretsen. Men inget barn i närheten att skylla på den här gången. Suck.] består av olika tryck från en lokal tryckpressverkstad. Alltså jag gillar färgglada litografier och så, men när det nästan bara är olika former av blurr så är det svårt att känna nåt annat än ett faderligt överseende. Det kändes lite som att man nog tyckte det var roligare att stå i verkstaden än att fundera på hur det skulle se ut på en vägg. Något som jag själv har förståelse för.
Passionsutställningen började med en jättebra presentation men sen var det nästan inget att titta på och fundera över. Trodde det skulle spänna över alla delar av vad jag förknippar med passion, men man hade tagit mest fasta på grundbetydelsen ‘lidande’. Lidande är kanske roligt för en del, men det blev lite för mycket kvalande till och med för mig.
Idag efter att ha dumpat Molly vid stallet så hade jag en mirakeldag vid Sandhammaren! Vindstilla, minusgrader och en sol som värmde fast den knappt orkade över horisonten! Amazing! Gick en lätt nerbantad rundtur 8 & 9 enligt gånginstruktionsguiden Rundvandringar Skånes Kust. Sammanlagt en dryg mil, varav en halvmil på sandstrand.
Eftersom jag var på jour-standby så blev det ingen långtur idag. Hittade en femkilometers tur nära Rydsgård gods (som inte ligger särskilt nära Rydsgård).
Lunkade långsamt genom skogen över massor med välta träd. Besökte Södra Villie-stenen. Provade att ta en stund för känna lite på inskriptionerna och stenen. Läste ”Kåta gjorde kumler dessa efter Sven, Ballöges son, hedrande make sin. Han var (av) thegnarna (den) främsta.” (på en skylt). Provade på en bänk längs stigen som ställts vid en fin utsiktspunkt men solen bländade mest rakt in i ögonen så jag såg inte så mycket.
Då ringde Alex att Smillas kompis Minna ville leka när jag gick i skogen, och det var bara att avbryta lunkandet, sladda hem och ringa upp. Så fick Minna komma på besök, och ungefär när jag väntade dem så ringer Molly och vill bli hämtad från stallet. Sladdade iväg och hämtade henne, men hon hade blivit omkulldragen av Bisse och slagit sig. Inte allvarligt, men hon ringde väl en kvart innan hon var färdig, så jag satt ganska otåligt trummandes och hoppades att Smillas kompis skulle vara lika sen som vi alltid brukar vara. Och det var hon så det löste sig.
Här och var längs sydkusten ser man stora bestånd med döda askar. Ser riktigt sjukt ut faktiskt för de har alla tappat all bark. Nån virussjukdom eller svampsjukdom tror jag.
Klev upp tidigt för att gå en lite längre tur på 14 km vid Krageholmssjön. Fint men inte så spektakulärt. Det kändes långt. Hittade två otroligt stora och gamla bokar i närheten av Navröds mosse. Bland det häftigaste jag sett i trädväg faktiskt. Tog en fika vid foten till det ena.
Idag fick jag med mig Molly ut på en runda (nr 24 i boken om Romelåsen) som började med en bestigning av två med skånska mått höga kullar. Sen ner över en bäck där vi provade att klofsa ner oss i geggan, men Molly klarade sig märkligt nog från att få geggvattnet ner i stövlarna denna gång.
Vi kom ut ganska sent och även om turen bara var på 7.5 km så fick vi korta ner den med några km för att hitta till bilen innan det blev mörkt. Molly raskar väl inte på som jag gör heller, men det är bra att ta det lite lugnare ibland också. Bitvis var det fantastiskt vackert, och jag kommer definitivt vilja gå hela rundan på våren eller sommaren.
Vi provade att klappa en stor sten i en riktig wicca-glänta och prata med tre gamla bokar på ett annat ställe. Vi hittade drömläget för ett hus , vid en vacker bäck omgiven av gamla bokar. Jättefint! Huset hade lite renoveringsbehov, men enorm potential. Tyvärr tog jag ingen bild på det.
Vanligtvis när jag inte hittar nåt så brukar saken dyka upp tredje gången jag kollar på samma ställe, men fastän jag öppnade dörren till kökshallen minst fem gånger så dök inte min lilla turryggsäck upp! Letade lite här och där på ställen där den inte kan finnas och normalt sett aldrig brukar vara mellan tittarna i kökshallen. Och ändå fortsatte den att vara försvunnen. Jättekonstigt.
Och eftersom jag så nesligt gick fel vid Stenshuvud härom månaden så kände jag att jag nog åtminstone borde ha kompass när jag ska ut i lite riktig skog på Söderåsen. Så på vägen gick jag in på Clas Ohlsson och skulle köpa mig just en sån, men fick istället med mig en termos, en cool ficklampa och pannlampa, rakgel, sittunderlag och en fällkniv. Halvvägs till skogen kom jag på att jag glömde köpa det jag gick in för att köpa. @¤¤%&@! Det är väl då man undrar om det där stämmer att vi använder en tio procent av vår hjärnkapacitet? Jag gissar att jag efter allt övande på att tänka kanske kommit upp i en tiondel av de procenten. Inte så illa, men det behövs mer.
Idag hade jag valt att gå rundtur 14 ”Kvärkaskogen” i boken Rundvandringar Söderåsen, mest på grund av namnet. ”Kvärka” låter liksom gammalt och bortglömt. Nu vet jag inte om jag tyckte skogen var så värst ”kvärkig”, men höstfint var det. Och otroligt lättgått. Till och med jag klarade mig från att gå från stigen.
Martin Lundholm 