Husfarstips

Våra runda hallmattor har används som rumpkliare, kräkupplag, start och landningsbanor för warpflygande katter, avtorkare för smutsiga skor, stövlar osv. Jag hatar att planera att städa eller städa efter plan. Det var faktiskt en del till att jag var tvungen att ruska upp Molly förra lördagen och fara åstad. För det slog mig att jag kunde-borde städa. När jag städar så råkar jag dra i en tåt och ibland så följer liksom hela hallen med. Som idag.

Om man nu är en rolig och enkel människa så köper man förstås nya hallmattor. Men om man är mer som jag, svår och besvärlig, så måste de förstås tvättas. AB Trist & Tråkigt. Dvs inget roligt företag. Men om man letar lite hemma så har man förstås en högtryckstvätt nånstans i huset, eller t.o.m. där den borde vara, i garaget. Bilschampoo funkar lika bra på mattor som på bilar. Eller snarare så orkar man inte byta-leta efter nåt bättre. Bara att gå loss.

Anfäktad

Förra lördagen vaknade jag vid sextiden på morgonen och undrade vad i hela friden jag skulle göra med en så lång ledig dag. En solig fin sådan till råga på allt. Så Molly fick ställa upp som utflykts- och promenadsällskap. Hon behövde  en semesterdag efter allt utflyttande, inflyttande och renoverande. Så vi bilade, promenerade och fikade en hel dag tills det blev kväll. Supermysigt!

På lördagen drog jag fram gräsklipparen men hann bara två varv innan en jättejätteilsken geting först högg mig i ena vaden och sen bet mig i andra vristen. Det syntes verkligen både i ögonen och kroppspråket hur ARG han var (trots sin lilla storlek)! Jag gjorde som vilken man som helst skulle ha gjort, skrek som en tjej och sprang och visade upp blemmorna för min käraste. Lite senare på kvällen hittade jag en festing som festade blod på mitt ben. Så nu har jag nog en släng av borrelia också. Getingbettstingen blev stora som handflator och har kliat hysteriskt i en vecka.

I veckan jobbade jag två riktigt långa dagar, varav torsdagen med tilltagande frustration över några svårhittade buggar. När jag blir matt och frustrerade halkar jag längre och längre ner på kontorsstolen. Dessutom äter jag skräp. Så det blev ryggskott och och magont att lägga till veckans krämpor. Men idag är jag rätt återställd igen. Har klippt resten av gräset som jag inte orkade klippa förra helgen. Det är faktiskt rätt bra rygggympa.

Smilla vill till simbassängen i Skurup. Urk. Lite för mycket trängsel för min smak. Ska se om det går att övetala henne att åka till stranden istället. Nackdelen med Mossbyvattnet är att det ofta är väldigt kallt, hela sommaren. Man var bortskämd på västkusten. Å andra sidan finns här inga brännmaneter.

Det är varmt.

Lykke-Lynch

OMG! Lykke Li & David Lynch har gjort en låt ihop! Det blir nog ingen listetta och ja i ärlighetens namn så är det lite väl likt sånt som Lynch gjort innan och för lite Lykke. Väldigt mycket Twin Peaks. Men ingen fullpoängare. För utfyllnadens och jämförelsens skull lägger jag till ”So glad” som är 100% Lynch.

Jag vet att ingen lyssnar på någon annans låtar på bloggar. Jag gör det nån gång men oftast inte. Om du känner att du måste välja vilken låt att inte lyssna på så kan jag rekommendera att inte lyssna på Lykke-Lynch-låten. Fast iofs, den videon är lite mer underhållande. Lite.

The truth has a mighty heart

Så mycket jag inte vet om hur illa djur blir behandlade världen över… Slog upp ”bile bear” på wikipedia efter att ha bläddrat igenom den här jättebra hemsidan. Helt fucking otroligt! Det är ett bra forum för oss dåligt upplysta om djurs lidande världen över. Hur levde och dog djuren som mina skor och handskar är gjorda av? Hur skulle vi uppfatta om aliens gick omkring i kläder gjorda av människoskinn, gärna gosiga mjuka bebisskinn som flåtts levande? Vi skulle tycka de var hysteriskt skruvat onda. Hur mycket bättre är vi? Varifrån kommer de gosiga kaninskinnen i din jacka? Asien? Läderjackan?

“One day the absurdity of the almost universal human belief in the slavery of other animals will be palpable. We shall then have discovered our souls and become worthier of sharing this planet with them.” [Martin Luther King]