Unkervattnet

Igår for vi Sagavägen till Norge med vattenfallet vid Unkervattnet som mål. Landskapet mellan Kittelfjäll och Norge är bland det vackraste jag vet och liknar inget jag har sett någon annanstans. Ett flackt landskap på krönket av fjällen med myrar och låga björkskogar. Åar som rinner nästan utan fall vid vägen på några sträckor lockar till att stanna och bara titta. Vi stannade och fikade på ett Café vid Gränssjöarna och Molly köpte sig en fin ljuslykta målad av Café-ägarinnan. Tycker man Kittelfjäll ligger ensligt så ligger Gränssjöarna i rena ödemarken. Fint, men man kan inte låta bli att fundera på hur det är att växa upp där.

En liten hemlis är att det ovanför vackra vattenfallet vid Unkervattnet som syns från vägen, finns en liten gömd ”lagun” med ännu ett vattenfall. Don’t täll änywann!

Vi gick en sväng längs strandkanten vid Unkervattnet och Molly hittade en fin kvartssten.

Annonser

Nyheter från solstolen

– Turist i solstol svårt skrämd av fotsniffande lämmel! ”Jag satt där i solstolen och försökte att inte röra en fena, när jag känner nåt som killar mig under fötterna. Då jag får syn på nåt råttaktigt far jag förstås vrålandes upp ur solstolen. Jag visste ju inte att det bara var en gullig lämmel. Jag sprang efter den och försökte prata med den, men den ville inte stanna.”

– Lämmel ännu skrämdare av flaxande, skrikande jätteblekfis som sov räv i solstol. ”Fan, jag var säker på att han var död! Inget kan väl vara så blekt och ändå leva, tänkte jag och gick fram och sniffade på vidundrets gigantiska fötter.”, säger lämmel Ludentass i exklusiv intervju. Han har nu lagts in på en två-veckors avskräckningskur och ska genomgå pälstransplantationer efter att ha fått kala fläckar på hela kroppen. Dessvärre tror läkarna inte att luktsinnet någonsin kommer bli helt återställt. Lämmelläkare Lymmel Gnagersson fördömer å det starkaste den nya trenden bland unglämlar att sniffa vidunders fötter! Förutom hallucinationer, synrubbningar och permanenta nosskador så riskerar unglämlarna att bli ihjältrampade. ”Så himla onödigt!”, tycker Lymmel Gnagersson. ”Har de inge bättre för sig?”

Silisen

Idag gick vi med guiden Marita Stinnerbom upp till Silisens vår- och höstviste. Jag har ju varit där flera gånger tidigare, men jag får nog säga att det har varit ganska meninglöst jämfört med att ha en supertrevlig och kunnig guide som Marita. Vi hade toppenväder med sol och lagom varmt, nästan inga mygg och inte en enda broms. Helt otroligt!

Efter guidningen vid själva lägret gick vi en bit till för att se ett risgärde och ett stort klabbgärde, och även lämningar från tidigare bosättningar i närheten. Bl.a. en bengömma, en ”köttkyl” och en mjölkförvaringsgrop. Jättespännande! Fick besvarat några av mina tusen frågor om samer och samelivet också, så det var kul. Det blev nästan en hel dag där uppe.

PS Så höll man på att lägga oljegrus på nya asfaltvägen ner från backen runt Lebenesnonja-eller-vad-det-nu-heter. Ofantligt kort livslängd på den vägen, som dessutom var bättre när den var grusväg.

Rödstenskullarna

Efter frukost gick vi en tur till Rödstenskullarna på östra sidan om Vojmån. Jag har aldrig varit uppe på dem tidigare faktiskt vad jag minns, så det var kul att äntligen få gå dit. Och inte var det varken svårt eller långt heller. Faktiskt var det så kort att vi inte ens ville ha nån fikapaus, och det var en hel del flygfän som blev besvikna över det. Lite besvikna var de nog också på att Molly hade bytt till bepansrade byxor. Hennes vader var dubbelt så stora efter gårdagens tur men hon tyckte väl det räckte.

Om man ska klaga på nåt, och det ska man ju, så var det aningen varmt med drygt 17°C. Eftersom man har så täta kläder rinner det på insidan. Och så svärmar nån stor, ful svart fluga med långa hängande fötter. De är långsamma och obitiga, men ganska ohyfsade och jättemånga.

På vägen hem såg vi två gulliga lämlar, men de ville inte vara med på bild.

Igår lärde jag Molly spela Alfapet och vann förstås lätt. Idag spelade vi en andra gång och då fick jag minsann stordäng. Jäkla unge att vara smart!

Imorrn ska vi gå till Silisen med guide.

Dagen efter

Var lite dagen-efter och vaknade inte förrän efter åtta, vilket jag inte gjort på mycket länge. Regnmolnen hängde tunga över dalen, och det kom en del skurar också. Funderade på om jag skulle redigera min dikt från härom dagen till att ”Ge mig sol och värme” eller nåt. Men egentligen är det precis lagom varmt och lagom myggigt så det får vara.

Jag bar upp resten av packningen från bilen, och Molly hjälpte mig upp med kylskåpet. Den fick plats perfekt i lilla-rummet så där kommer den nog få stå. Kollade lite på källardörren vars nedre gångjärn inte längre hade nåt oruttet trä att sitta fast i. Mamma och Jessica ville inte köpa en ny dörr nu så de hade börjat med att flytta gångjärnet lite högre upp. Fast det var lite knepigt att få det rätt så det återstår lite pyssel. Det ska nog gå att fixa, men det får bli en annan dag. Även med en ny dörr hade man varit tvungen att flytta gångjärnen, för dörrhålet är bara 176 cm högt. Om man kapar en 200 cm dörr från Byggmax är nog risken stor att man hamnar mitt på gångjärnet. Pyssligt.

Källaren är tyvärr alldeles för fuktig. Det droppar från taket och det växer mögel och svamp längs väggar och i taket. Inte så bra. Däremot är det inte direkt ruttet, ännu. Antar att det är för att medeltemperaturen är så låg. Man borde fundera på att införskaffa en solcellsdriven fläkt. Ska undersöka vad en sån kan kosta.

Fram på kvällen fick vi för oss att gå till Dunderforsen. Molly var på sitt mest generösa humör genom att bära tajts. Myggorna hängde i klasar innan hon fick sprejat på Mygg-A. Gympadojsen var kanske inte heller helt rätt val i de gyttjigaste partierna, men hon är ju tuff så hon gnällde inte så mycket. När vi satt i bilen på väg hem så hjälpte hon mig att slå ihjäl en mygga på min kind. Jag är inte säker på vilket som hade gjort mest ont faktiskt. Men den dog i iallafall av det kraftiga övervåldet.

 

Framme 21:24

Molly och jag, men inte krokodilen åkte 03:24 från Skivarp, och landade i Kittelfjäll exakt 18 timmar senare 21:24. Resan gick väldigt bra och det känns som helt rätt sätt om man inte vill stanna över natten på vägen. Regnet jagade oss lite, men för det mesta var det torr körbana.

Vi åt tre-ronders buffemiddag på Dragons gate. Ganska maffigt får man säga, fast lite tacky.

Mamma, Jessica, Eivin och Carl-Johan hade lämnat stugan i toppskick och det var bara att tända brasan direkt efter att de sedvanliga hjärtattackerna vid uppbärningen av alla väskor. Underbart skönt att vara framme! Och mormors handvävda, jättelånga trasmatta låg som vanligt och välkomnade oss. Det känns att alla andarna i huset är på topphumör med så mycket besök.