Lösenordsskyddad: Skaffa katt

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Annonser
Publicerat i Jag | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Nytta

Slängde helt random en lång fråga till min aningslösa och underbara moatjé om det egentligen finns något som kan kallas ‘nytta’. Fick bara ett ‘Va?’ tillbaka som jag tolkar som att jag igen visat mig konstigare än henne med dokumenterad psykisk ohälsa. Nåja, det visste jag ju redan.

Men faktum är att jag funderat i halva mitt liv, då och då, på själva ordet ‘nytta’. Ja, inte så ofta kanske för det leder aldrig till nån slutpoäng Så fort man ser eller hör ordet så fylls ens sinne med betonggrått tungsinne. ”Kan du inte göra lite nytta istället” är nåt som hemuler ofta säger och även jag slänger ut mig ibland när jag vill att barnen ska göra nåt för att jag ska slippa. Alltså oftast för att avlasta denne eller mig från nån tråkig uppgift. Så ‘nytta’ är ju alltid behäftat med nåt tråkigt, är det inte?

Att städa är ju att göra nytta. Det kan vi ju vara överens om. Men för vem eller vad är nyttan? Ja det ser lite trevligare ut för att vi människor har uppfunnit att t.ex. dammtussar inte är dekorativa. I naturen så härjar entropin fritt och djuren och naturen skiter bokstavligt talat överallt Så då är väl i så fall nyttan med städning en rent subjektiv uppfattning utifrån ens eget ego? Masshysteri? Dessutom förstör man lokala universum för miljarder med kvalster. Hur universellt snällt är det? Man ser inte en grönluddig apelsin som ett mikrokosmos för en mögelsort utan bara som nåt äckligt som man helst vill att nån annan ska ta hand om.

Mitt ingenjörsjobb har ganska lite med nytta att göra tror jag. Läkare kanske förhoppningsvis gör mer nytta i sina liv. Alltså om man definierar nytta som en osjälvisk handling som leder till upplevd fördel för någon annan. Men läkare i Sverige tjänar å andra sidan snuskigt mycket pengar för att i många fall göra ganska simpla gissningar om vad folk är sjuka i.

Trädgårdsarbete är inte alls att göra nytta om man inte odlar sina grönsaker själv. Det är att systematiskt välja var vilka växter ska få leva och avliva eller etniskt rensa ut dem som man inte tycker platsar. Att skaffa mat fast det är tråkigt är kanske att göra nytta? En del av mina intjänade pengar går förstås till mat. Så på så sätt gör jag nytta. Om man tycker det är nytta att understödja människorasen som härjar, plågar och ställer till det för alla andra djurarter.

Jag kunde svamla på mer om fånigheterna och omöjligheterna med ordet ‘nytta’, men det kondenserar ner till att jag inte kan se någon nytta med nåt. Så stryk ordet ‘nytta’ ur alla ordböcker och ha kul istället! Gå på känsla! Man kan be någon att göra något för att göra någon glad (mig t.ex.) istället för att använda ordet ‘nytta’. Så slipper man ljuga och fundera på ett märkligt ord. So be it.

Mitt mentala bolltäcke

Min enfaldiga tro på att naturen och jag är besjälade är mitt mentala bolltäcke.

Det finns någon i min direkta närhet (inga namn nämnda Helena) som tycker att man måste dissekera bolltäcket och fundera på hur delarna i det kan få den lugnande effekt den kan ha. Varje boll är för mig intellektuellt ointressant jämfört med känslan som abstraherade helheten ger. Det är magi och hokuspokus som mår bäst av att inte behöva förklaras. Det funkar ju. Räcker inte det?

Så ingenjör jag är så tycker jag logik och förnuft är klart överskattat. Jovisst är det kul med fysikaliska ekvationer, matematiska teorem och kemiska formler men jag vill inte blanda förnuft och känsla. Och jag har t.ex. Einstein på min sida där 😉

För mig ger andlighet en stark känsla av eufori (som vetenskapligen är en drogliknande, beroendeframkallande kemikalie i kroppen) som odlas bäst i viss stillhet. Därför trivs jag andligt bra i en kyrka till exempel om jag slipper lyssna på själva gudstjänsten. Men allra starkast är den i naturen eller med min älskade. Jag behöver inte förklara den för mig själv utan det räcker att utforska var den känns starkast och vara i den så mycket jag behöver.

Att gå från religiöst skvalpa-runtande med Luthersk bas till att bestämma sig för något utifrån vad jag själv behöver gav min lilla själ ro, livsglädje och en base-camp för resten av mitt liv. Att odla andlighet är viktigt för mig. Att sätta upp regler och trafikskyltar för den och kalla den religion däremot skulle få den att vissna. Och det skulle få livsglädjen i mig att vissna också.

Jag behöver ha viss naivitet och barnasinne kvar. Leka att det finns nåt mer än matematik och fysik som styr mitt liv. Såklart kommer vänsterhjärnan alltid vara ingenjör som bråkar med med högerhjärnan om balansen av förnuft och känsla. Men blanda dem behöver jag inte.

Life is Laibach

Insup over-the-top-inspirerande pausmusik från Laibach! Underbart pompöst med en lyrik som gör en djupdykning in i själens alla skrymslen! [jag vet att lyriken inte är skriven av Laibach]

Life is Life!

 

 


And we’re all glad it’s over
We thought it would last
Every minute of the future
Is a memory of the past
Coz’ we gave all the power
We gave all the best
And everyone lost everything
And perished with the rest.
Life is life!

Oändligheten, big-bang och universum

Ganska tidigt efter att jag hört talas om big-bang-teorin så spann jag vidare på idén om att universum kommer åter återgå till ‘intet’ och födas på nytt.

Oändligt antal gånger.

Oändligt är oändligt så det innebär ju att även om det är osannolikt så kommer jorden återskapas precis som den är och alla tänkbara händelser som kan hända kommer hända.

Såklart är man egocentrisk nog att snabbt tänka på sig själv och se det lite som Måndag Hela Veckan. Ens liv kommer upprepas om och om igen, med variationer. På nåt sätt så tilltalar tanken. Man behöver inte gräma sig för valen man gjort för man gör alla de i nåt annat universum. I nåt universum lärde jag mig kanske spela fiol (fast helst inte).

Det som stör mest i de tankarna är väl kaosteorin som bl.a. säger att det t.ex. inte finns två snöflingor som är exakt likadana. Sånt är störigt med tanke på hur många snöflingor det finns. Räcker det med ett oändligt antal universum för att det någon gång ska finnas två likadana universum när bara en sån sak som snöflingor finns i nästan oändligt antal variationer? Tveksamt.

Men om jorden nu återskapats efter en big-crunch-big-bang för att de fysikaliska händelseförloppen ser likadana ut, varför skulle då annat ändra på sig? Kan man applicera kaosteorin på en sån händelsekedja? Eller kommer allt i så fall upprepa sig på exakt samma sätt ett oändligt antal gånger? Urg.