Från Afrika till Arktis

Började dagen med att rensa tår- och känslokanalerna till Casablanca. Tur att jag var själv. Har ingen naturlig förklaring till varför jag inte sett den förrän nu. Eller ja, jag har sett första 5 minuterna flera gånger senaste månaden men somnat knallåfall för jag satt på den för sent på kvällen. Men idag överlistade jag mig själv med att se den efter frukost. Den rörde runt en hel del i känslogrytan. Igår varvade jag olika kok mest hela dagen såsom bitterfiskgryta, surkålsgratäng och lugnkålssoppa. Väldigt förvirrande med alla byten. Men det landade väl i nåt mischmasch mellan alla tre, tills jag tog ett för varmt långbad och lät soppan försvinna med badvattnet.

Efter Casablanca blev det en utflykt till Arktis som bjöd på den finaste strandpromenadsdagen hittills i år. Fantastiska isdynor som böljade längs stranden. Fick för mig att klättra ut till dem och vurpa omanligt och glatt (varför sätter ingen upp varningsskyltar eller sandar?!). Som tur hade jag förklätt mig i mössa och skäggstubb så jag tror ingen kände igen mig. Nästa gång ska jag ha hjälm.

P1060867 P1060882 P1060889 P1060894 P1060897

Mark Kozelek

Efter en lång promenad vid havet och ett ryck att plötsligt laga chili con veggecarne, så behövde jag komma ut. Dammråttorna hade tittat bedjande på mig om att få finnas ett tag till. Så. Bläddrade igenom musikkalendariet för Malmö och det enda jag hittade var en picknickkonsert med Mark Kozelek på Victoriateatern. Har aldrig hört talas om karln, men konceptet lät trevligt. En man och en gitarr, teaterlokal med små bord där man får äta medhavd mat och dryck. Jag tog med mig en china box med nudlar & veggevårrullar men de flesta hade öl, vin och snacks eller sushi. Mannen två bord till vänster om mig åt nötter som han fiskade upp ur en superprasslig påse under hela föreställningen.

Och det var mysigt, även om musiken var lite pretto i mina öron och med alldeles för mycket eko på ljudet. Sångmässigt så gick alla låtar i samma mollackord med en sorts pratsjungande. Texterna verkade mest handla om egenupplevda små anekdoter, men tyvärr inte sååå jätteintressanta. Mycket om mamma, pappa yadayada. Första låten handlade i jagform om en våldtäkt och misshandel av sin kvinna. Inte så uppenbart om den var självupplevd, men för mig blev det en obehaglig start som jag hade svårt att skaka av mig under resten av showen. Han försökte vara gloomy men på det planet ligger han i en eller två divisioner under Andi Almqvist. I försöket att vara själfull så ligger han lika långt under min gullefavvo Anna Ternheim. Men framförallt så saknades variation mellan låtarna.

Ja. Fan. Jag låter som en sursnål kritiker. Jag hade ändå trevligt och det var värt verklighets- och utflykten. Spelar en av de (i mina snålsura öron) bättre låtarna. Och matchar mot Andi & Anna.

Lykke-Lynch

OMG! Lykke Li & David Lynch har gjort en låt ihop! Det blir nog ingen listetta och ja i ärlighetens namn så är det lite väl likt sånt som Lynch gjort innan och för lite Lykke. Väldigt mycket Twin Peaks. Men ingen fullpoängare. För utfyllnadens och jämförelsens skull lägger jag till ”So glad” som är 100% Lynch.

Jag vet att ingen lyssnar på någon annans låtar på bloggar. Jag gör det nån gång men oftast inte. Om du känner att du måste välja vilken låt att inte lyssna på så kan jag rekommendera att inte lyssna på Lykke-Lynch-låten. Fast iofs, den videon är lite mer underhållande. Lite.

Andi Almqvist – Warsaw Holiday

Det var skönt att bryta tankarna med Andi Almqvists skivsläppskonsert i Malmö igår. Han spelar antimunterhetsmusik rätt och slätt. Tung blues och rock gärna med inslag av dystopiska dissonanser och tunga texter, blandat med finstämda pianoklinklåtar med ännu tyngre texter. Låttitlarna från nya skivan Warsaw Holiday målar nog upp en bra bild om vad det handlar om:

1. Wormwood
2. No
3. Oh La La
4. Pornography
5. Kinski
6. In The Land Of Slumber
7. Happy End
8. Warsaw Holiday
9. Oh La La (Love Is Dead)
10. Insomnia
11. No More Songs For You

Konserten var bra men aningen kort tyckte jag. Lite trist med bara ett extranummer, med en repris på öppningslåten. Andi förklarade att han bara sovit en halvtimma natten innan så det är väl en förklaring. Han såg faktiskt lite trött ut (och har ju en ny låt om Insomnia), även om det inte märktes på spelningen som var helproffsigt utförd. Jag skulle köpt skivan om inte kassan var så infernaliskt långsam.

Andis son Vincent var med och sjöng och spelade på en låt

Andi och Vincent

¤

En låt från nya skivan

Nattvalsande

Jag är lite svag för valstakt. Det är väl nåt som vaggar och lugnar på djupet. Låter själen dala ner på botten för att finna lite ro. Eller lite spooky… Jag somnade för tidigt och vaknade för att fixa lite midnattstortellini med vitlök, rödlök och svartpeppar. Ska se om jag kan valsa mig till sömns igen.