Mark Kozelek

Efter en lång promenad vid havet och ett ryck att plötsligt laga chili con veggecarne, så behövde jag komma ut. Dammråttorna hade tittat bedjande på mig om att få finnas ett tag till. Så. Bläddrade igenom musikkalendariet för Malmö och det enda jag hittade var en picknickkonsert med Mark Kozelek på Victoriateatern. Har aldrig hört talas om karln, men konceptet lät trevligt. En man och en gitarr, teaterlokal med små bord där man får äta medhavd mat och dryck. Jag tog med mig en china box med nudlar & veggevårrullar men de flesta hade öl, vin och snacks eller sushi. Mannen två bord till vänster om mig åt nötter som han fiskade upp ur en superprasslig påse under hela föreställningen.

Och det var mysigt, även om musiken var lite pretto i mina öron och med alldeles för mycket eko på ljudet. Sångmässigt så gick alla låtar i samma mollackord med en sorts pratsjungande. Texterna verkade mest handla om egenupplevda små anekdoter, men tyvärr inte sååå jätteintressanta. Mycket om mamma, pappa yadayada. Första låten handlade i jagform om en våldtäkt och misshandel av sin kvinna. Inte så uppenbart om den var självupplevd, men för mig blev det en obehaglig start som jag hade svårt att skaka av mig under resten av showen. Han försökte vara gloomy men på det planet ligger han i en eller två divisioner under Andi Almqvist. I försöket att vara själfull så ligger han lika långt under min gullefavvo Anna Ternheim. Men framförallt så saknades variation mellan låtarna.

Ja. Fan. Jag låter som en sursnål kritiker. Jag hade ändå trevligt och det var värt verklighets- och utflykten. Spelar en av de (i mina snålsura öron) bättre låtarna. Och matchar mot Andi & Anna.

Annonser

Halloweentivoli & Höstgöteborg

I lördags tog jag med Molly och Smilla till Tivoli för en heldags åkande för deras del och en heldags väntande för min del. Tivoli var höstruskigt Halloweenpyntat. Aningen kallt var det när vi landade i Köpenhamn så det första vi gjorde var att köpa en varm tröja till Molly. Smilla nöjde sig med ett par vantar.

Smilla väntade ända in i det sista med att våga åka en lite större berg-och-dalbana, men till avslut så åkte hon och Molly två gånger med Odin Express! Och hon var så inni-smilla glad efter det. Vi åt rosa sockervadd tills vi ulkade och var tvungna att slänga resten och Smilla käkade torra skrumphjärnor (pop-corn à la Halloween) tills hon storknade. Ja, popcornen kändes onödga ochhela mitt snåla inre protesterade. Men jag minns ett Lisebergsbesök när Alex var liten som slutade i gråtkatastrof för att han ville ha ännu en dricka innan vi åkte hem (vilket han inte fick för parkeringen hade gått ut och vi var tvungna att springa). Visst måste man kriga ibland, men det ska ju vara värt att vinna det.

På söndag morgon for jag upp till Göteborg för att hämta hem min älskade Helena. Jag tog en sväng inom mitt också älskade botaniska innan jag landade i Sävedalen. Det är inte så mycket som blommar så här års, men några stora gentianor och prakttidlösor fanns ialllafall. Vi stannade på middag hos Helenas moster innan vi rattade söderut. Många mil i bilen på en dag, men väldigt skönt att ha Helena hemma igen.

EOS 600

Raggade upp min gamla EOS 600 från källaren på väg från tvättstugan. Den stod där i snickarboa, bortglömd och ensam. Min fiIIna första systemkamera som jag köpt med arvpengar från mormor. 6000 kr kostade hon begagnad från en udda lantiskille 1989 med för mycket veckopeng som inte visste vad han ville med henne när han väl fått henne. Han skulle köpa en radiostyrd helikopter istället.

Men jag älskade min EOS 600. Med 35-105 mm zoom och 420EX-blixten som gick att vinkla och vrida, polaroidfilter, förstoringslinser och stor kameraväska. Kanske sitter det en film kvar i den med bilder från ett dött förflutet? Men aldrig kommer det väl sitta nytt batteri och film i henne. Sorgligt slut för en så fin kamrat. Vacker är hon.