Ju mer man lär sig desto mer vet man hur lite man vet. Det finns inga enkla lösningar på någonting eller ensidig sanning. Vårt talade språk består alltid av ordklasser och satsdelar som om man bryter ner dem i delar visar en komplex systematisk bild av hur en mening byggs upp. Dialekter och slang är inga undantag. Två plus två går att bryta ner i diskret matematik där man måste definera vad man menar med ”två” och ”plus”, och vilken enhet man menade; två stycken, två kvadratmetrar eller två matriser? Hur och varför kan vi se genom glas trots att det är ett hårt som sten och huvudsakligen består av sand, soda och kalk?
Det kändes ett tag som att vi kommit en bit ifrån 1900-talets rigida politiska och samhälleliga orubblighet när det gäller liberala frågor som kvinnorhjärnors värde, icke-binära människor och knivskarp rasism. Men här har vi nu en värld där den värste antiliberale presidenten sen Georg Washington I regerar USA med en förvånande stor skara supportrar genom att slänga all fakta, värdighet och tänkande i soptunnan. Vi har en värld där kvinnors rättigheter i flera europeiska länder flinkt fileas bort tillsammans med kritiskt tänkande. Och än värre, i flera europeiska länder längtar en stor del av befolkningen som varit de mest pålästa länderna i världen efter enkla lösning som att återförslava kvinnor och förbjuda oliktänkande. Väljare i Sverige vandrar mellan S och SD som att de vore bästa grannar, trots att de är de är ljusår ifrån varandra politiskt. Halva världen reagerar på Covid 19 som att den går att stoppa och andra halvan som att den inte finns. Stora delar av världens befolkning, även i Sverige, verkar vara totalt blinda vad gäller historia och vetenskap, och vill inte heller ändra på den enkla bild av smultronstället de projicerar på sin näthinna där de ser lycka och trygghet. Hur är det möjligt?
Den som har läst fler än tre år i grundskolan vet att det inte finns enkla lösningar eller sanningar. Historian vi läst om som enkel och ren fakta i mellanstadiet och uppåt skrivs dagligen om ju mer vi lär oss om vem som skrev den och när vi hittar nya arkelogiska och vetenskapliga fynd.
Jag kan tycka att att man kan förlåta folk för att inte orka läsa på mer alla dagar, men har svårt för att folk inte är mer ödmjuka inför allt de inte vet, och inte är mer nyfikna på att läsa, tänka och forska mer.
Frukta inte de som söker sanningen, frukta den som påstår att han har hittat den, sa någon som inte längre går att hitta med goole. Jag ser om Star Trek Voyager med Kathryn Janeway som började 1995, och jag trodde redan då i min naiva drömliberala fantasivärld att vi på vår jord kommit längre än de stolpigaste avsnitten. Jag är besviken.
Martin Lundholm 