Marstankar

Jaha, 20:onde mars med snö och snorkyla. Vindrutetorkarjävlarna på bilen som ett tag viftat i slow-motion stannade igår på halva rutan. Försökte komma åt att spreja 5-56 någonstans in bland de rörliga delarna, men allt är hermetiskt inneslutet. Sprejade utanpå ändå rent psykologiskt. Efter att jag manellt juckat igång dem så kan de vifta ett eller ett par varv, men sen blir de apatiska och stannar igen. Ibland hjälper det att hysteriskt dra upp och ner på vindrutetorkarviftarkontrollen så att de åtminstone avslutar den viftning de påbörjat.

Nä, handen på hjärtat så var det inte 5-56 jag sprayade vilt med, för Biltema säljer fan inte 5-56 längre. Efter två varv och ett besök hos kundtjänst så säljer de istället Multispray. Ytterligare ett tecken förutom vädret på att apokalypsen är nära, sanna mina ord. Hur fan kan någon som säljer något som har med bilar att göra inte sälja 5-56?! Ögonbrynen sitter kvar i pannan…

Hursom måste jag väl besöka verkstaden ganska snart, men det lär ju hamna runt några tusenlappar så det tar emot. Bara att stanna vid vägen ju varje gång man behöver se något och manuellt hjälpa till att vifta bort snöslasket. Obekvämt men billigt.

Förrförra helgen så var jag ute en sväng på söndagen. Tog en kort tur på Mossbystranden i storm och snöfall. Enda sättet det var skönt på är att det fan inte går att tänka när snökristallerna blandar sig med fin strandsand och kloggar igen ögonen så det svider och rinner. Så det är väl mindless på nåt sätt. Denna helgen gick jag både lördagen och söndagen från Mossby till Abbekås och tillbaka, vilket är bilddokumenterat på oddknight.

Smilla och jag for till Emporia både lördag och söndag för att göra något. På söndagen så hade vi Kinetics’en på Emporia för oss själva och jag hoppade, skuttade och viftade tills ett muskelfäste i vänsterlåret knakade till och gick sönder. Sen vart jag pensionärsgnällig tills vi tröstat mig med en glass på bottenplan. Faktiskt enormt god glass. Riktig italiensk gjorde på grädde. Smilla klämde i sig tre kulor, medan jag bara orkade två. Som sagt, hon kommer bli en riktig Xena-skogshuggare när hon blir stor.

På jobbplanet så har ST-Ericsson påbörjat delningen i dess ursprungsdelar. ”Samarbetet” har gått precis så dåligt som olyckskorpar som jag förutspådde. Hoppas detta var sista gången svenskar tror att de kan jobba med fransmän. Det blir bara småpåvepolitik som fransmännen vinner trots att de inte menar det eller tror det de säger (eller inte svarar på). Svenskar är alldeles för lama, ärliga och kompromissvilliga. Där kompromissvillig med fransmän innebär att fransmännen får det de agiterar för.

Psykologiskt befinner jag mig nog i ide. Försöker överleva på mentala hullet som blir magrare i takt med att min lekamen blir fetare. Jag tröstäter en hel del fulla kalorier. Jag har slutat helt att träna, jag får ändå bara träningsvärk. Att älska Helena med hela mitt hjärta går däremot bra, även om jag ibland dippar tillälligt i de mörka, kalla nätterna. Dippar där jag ifrågasätter allt med mig själv.

Mera då? Jo, jag har konstaterat att det finns förbluffande många, kalla, omänskligt störda idioter i cyberrymden som gärna attackerar förståndshandikappade i skydd av sin anonymitet. Man tror knappt att det är sant hur sjuka dessa människor är. Jag gav de min bästa bredsida, men jag vet att det är lönlöst på dessa myggor. De surrar bara vidare. Och på ett cyniskt sätt så tänker jag att det kanske är ok att de gör det. Om den förståndshandikappade inte märker vilka idioter de är utan tror att de är hens kompisar, så vem är jag att försöka tysta dem? De håller iallafall igång dialoger vilket är mer än jag gör. Det finns alltid minst två sidor av allt. Vem vet vad som är rätt? Inte jag. Men jag vet att de är sjukt skruvade idioter.

Och det gäller väl min politisk inställning också, att jag inte vet hur den är, om jag nu haft någon. Jag räknar mig som liberal, men avskyr Jan Björklund lika glatt som jag avskydde Lars Leijonborg. Deras skolpolitik, som är den enda politiken de har makt över, har något fascistiskt över sig. Det är bara betyg, kontroll och statistik det handlar om. Inte nyttan eller glädjen i att lära sig nåt. Hela vårterminen i 9:an går åt till nationella prov och ingen undervisning hinns med. Hur fan kan det vara bra skolpolitik? Det kommer behövas en extra termin bara för proven. Betyg är väl bra som kvitto på hårt arbete, men ska inte användas för att förtrycka eller ta bort lusten att lära. En svår ekvation, där jag ändå tycker Kunskapsskolan har en vettig strategi.

Jag känner att jag växer mot det gröna politiskt sett, men skräms lite av den sekteristiska andan och masshysterin. Jag är i grund och botten en väldigt kritisk människa, vilket oftast förväxlas med att jag är negativ. Alla underbara frälsningar måste granskar kritiskt innan de genomförs. Jag tänker närmast på etanolsatsnngen och vindkraftssatsningen. De blev hallelulja-kors-i-jesu-namn&amen-ämnen i den gröna rörelsen. Ve den som var negativ och ställde obekväma frågor om uppsättning och nedmontering av verken, samt påverkan på djur, natur och människa. Man ska bara glo med tindrande ögon på UNDERVERKEN som ska frälsa världen och tala i tungor om allt det underbara som kommer med dem. Utan att kolla alla leden. Det finns inga enkla lösningar på miljöproblemen och alla förslag ska granskas kritiskt (inte negativt) innan de genomförs. Det finns alltid lobbare med baktankar om att tjäna pengar.

Jag växer också vänsterut, eller snarare mot kapitalismen som jag andades lite om härom inlägget. Alltså mot kapitalismen om ni förstår. Jordliv ägnade ett inlägg mot kapitalismen som jag kände starkt för. Men så är inlägget skrivet på en dator och med hjälp av en infrastruktur som till stor del möjliggjorts av kapitalismen. Och även om jag ser med romantiskt skimmer på t.ex. indian och samekulturen så vill man gärna ha bra sjukvård. Den är beroende på många delar som kommer sig av kapitalismen.

Eller ska man låta människor som inte är livskraftiga dö för att det är naturligt? Ska vi ha en medicinforskning utan försöksdjur? Jag förfasar mig över religioner som vägrar sjukvård, men romantiserar livet som nordamerikansk indian. Skulle jag inte förfasa mig över den förälder som vägrade sitt barn medicin pga att det var framställt mha djurförsök? Jag jagar min egen svans och vet inte vad jag vill tro på när jag blivit yr nog att sätta mig mentalt. Jag tror på medelvägen. Kanske en liberalsocialism utan kommunismens och socialismens arv? Och utan Jan. Försöksdjur för medicinsk forskning med minsta möjiga lidande för djuren.

Ja, sådär ser mina marstankar ut. I några slarviga penseldrag.

Annonser

Skägglös

Nu tycker jag att jag kan säga att jag provat att ha helskägg. Jag ser helt klart filosofiskare ut med skägg. Det ser ut som att jag varit med om nåt liksom. Men jag pillar, klappar och drar i det konstant. Dessutom blev skägget ganska strävt. Skäggstråna är verkligen en helt annan kvalitet på än huvudstråna. Det är ändå inte otroligt att jag gör om det nån gång men nu blir det slätrakat ett tag framöver.

I was

Det finns snart inga fredade ställen kvar på jorden där vi inte blir översköljda med mantrat köp-köp-köp-ha-ha-ha. Man kan inte läsa ett enda råd, vare sig det är om psykisk hälsa eller aktietips, utan att fundera på vem som tjänar på att jag följer det. Man kan inte resa nånstans (Kittelfjäll på sommaren är ett fint undantag) utan att hela tiden bli bombarderad med tips om hur man kan göra av med lite mer pengar än man tänkt. Äntligen-Hemma-vågen har sett till att inget duger bara för att det är funktionellt. Harmoni i hemmet ska gärna kosta hundratusentals kronor. Det finns inga högtider längre. Det finns bara köphögtider. Jag är inget undantag. Eller jag var inget undantag. Men jag försöker bli ett. Utan att bli fundamentalist. Inga nya tankar i världen, utan snarare ett bortväljande av pådyvlade värderingar som jag och vi har bombarderats med sedan vi föddes. Ett långsamt frigörande från masspsykosen att livet är en tävling i allt med våra medmänniskor. Vi tävlar ju till och med i att vara mindfulastaste.

I helgen tog jag ett par skutt framåt (eller bakåt om man så vill). Först läste jag Stora tankar och små glädjeämnen och tyckte det kändes kymigt att det ska vara så svårt att vara kvinna och renskötare i Sverige. Att många väljer att bli bofasta och överlåta till mannen vara renskötare. Ja ”väljer”? Den svenska skollagen och samhällsnormen mer eller mindre tvingar kvinnorna att välja bofastheten när de skaffar barn. Jag har inte tidigare insett hur skolplikten slår mot nomadlivet (även om jag säkert läst det). Det som är rätt för 99% av svenskarna är fel för några. T.ex. för familjen som vill flytta till Bolivia. Jo jag har landat i tanken att det är ok att ta med sina barn på en sån resa och hemskola dem. För några är det rätt.

Igår såg Helena och jag dokumentärfilmen I am av Tom Shadyac. Tom skaffade sig en förmögenhet på hundratals miljoner kronor genom att regissera filmer som t.ex. Ace Ventura. Han har bott i flera enorma hus i Beverly Hills men det som slog honom när han stod i ett av sina nya fina superlyxiga hus var att han inte kände sig ett enda dugg gladare. En cykelolycka slungade honom av livsrälsen och ut i en tankedjungel och småningom ut i en tankeglänta. Där rikedom och karriärtävlan inte var ingredienser för lycka. Nu bor han i ett område med mobila hem och trivs med livet på ett sätt han aldrig gjort tidigare. Det säger faktiskt något när någon med erfarenheten av att ha ägt allt han kan vilja äga säger att det är en återvändsgränd och dessutom väljer bort det livet. Jag tror honom.

Filmen flummar lite onödigt långt ut i metafysikens värld om att vi alla fysiskt påverkar allt levande i världen, men huvudbudskapet är klockrent. Att vara bofast för att stapla grejer, betyg och diplom inte gör någon ett skvatt lyckligare. Att hos amerikanska urinvånarna ansågs det vara en psykisk sjukdom att vilja ha mer än man behöver för det skulle ödelägga den fysiska världen. Överkonsumtion som är en av grundpelarna i den västerländska ”civilisationen”. Hela vår ekonomivärld grundar sig på att vi ska vilja överkonsumera redan från det vi är bebisar. Vi ska raskt ha oändliga önskelistor, ha nya eller nytvättade kläder varje dag, ha stylade, kliniskt rena hem och vara stylade och kliniskt rena själva. Det som är enkelt och naturligt har blivit onaturligt för det främjar inte ekonomin. För vi måste alla hjälpa till att hålla hjulen snurrande. Ingen kommer undan den västerländska fattigdomsdefinitionen: om man har precis så mycket saker och mat man behöver så är man fattig. Alla måste vilja ha mer och vilja veta mer om kosmos, tepartyn och inget**, annars är det något fel som måste åtgärdas med t.ex. skolplikt. Nomadlivet innebär att man inte lätt kan stapla saker man inte behöver, och måste därför förlöjligas, förkastas och helst förbjudas. För alla måste hjälpa till att hålla hjulen snurrande.

Igår kväll läste jag ett jättebra inlägg hos Jordliv om kolonisation, skoltvång, köttkonsumtion och annat. På nåt sätt så klack det till lite i mig hur rätt jag hamnat i mitt liv som oköttätare och omvärderade värderingar. Jag har min egna underbara personliga tålmodiga mentor Helena som inte bara gör det till teori utan som till fin praktik. Jag är så otroligt lyckligt lottad att hon fann och tog sig an mig. Min livräddare, livskamrat och älskade.

Jag tror mitt hunkfilosofskägg har hjälpt mitt tänkande multum. Ska bli spännande att raka mig och se om det försvinner.

** Om du vill fördjupa dig i kosmos, tepartyn och inget så är mästarfilosoferna för sånt Ronja & Venup.

Vintergäck

Hakfrisyr

För första gången i mitt liv provar jag att ha hakfrisyr. Pja, det får nog gå nån vecka till innan jag kan säga att jag verkligen provat att ha helskägg. Så behöver jag sno av Helenas mascara för att färga det. Attans grått är det! Det syns lite mindre i svartvitt. Som väntat tyckte Smilla det inte passade, men än så länge tycker jag det är rätt ok. Förutom att jag har svårt att hålla tassarna från det.

Halvskägg