dagens sinnestillstånd: sinnesstillestånd
Svara
Månadsarkiv: augusti 2012
Kan de som jobbar på McDonalds bli hungriga?
Det undrade Smilla igår på McDonalds. Jagvetefan. ”Nej, jag tror inte det”, sa jag. Men det trodde hon nog och omformulerade till ”Vad gör de om de blir hungriga?”. Jagvetedubbelfan. ”Jag tror inte det händer när de jobbar”, sa jag och tuggade vidare på min Veggie McRat (Mollys uttal på McWrap). Ögonbrynen avslöjade att hon funderade en lång stund på denna kluriga fråga.
BTW 1: jag ska inte använda rosa volymschampo igen. Nåja, det var ett jäkla väder i morse så jag kan säga utan att nån tror att jag ljuger, att jag blev träffad av blixten.
BTW 2. La till en ny länk till en bloggande ADHD-Damptant, Tant Rasch. Tyvärr var det ett par månader sen senaste inlägget, så man vet inte om det är slut nu. Det har funnits hål bloggandet tidigare ser jag. Hursom, det finns mycket kulintressant att läsa. Egentligen är det bara att börja läsa vilket inlägg som helst, t.ex. det här och det här. Lägger till en länk till Damptantsamlingsbloggen också.
Lösenordsskyddad: själsklådan
Djur
Smilla fick ett infall om att vilja åka till djurpark, så det blev ett spontanbesök hos Ystads Djurpark på eftermiddagen. Det är en pyttepark och inget att resa långväga för, men lagom för att spendera nån timma på. Tror jag ska skaffa en fluffig storögd Alpacka och ett gäng Kapybarer (helmysiga jättemarsvin) att ha i trädgården.
Lösenordsskyddad: Ogift
Kattfilt
Venup provar sin nya filt…
Avslut
Gjorde en sista liten promenad upp på Kittelfjällskammen i förrgår. Jag har fortfarande rosselhosta, så det tog sin lilla tid. Att gå upp för Kittelfjäll är inte så långt, men det går liksom rakt uppåt. Det var ganska varmt och kvavt och jag kunde gå i t-shirt och shorts. Jag tycker vi har haft jättemysigt i stugan, Helena och jag, och ett otroligt fint väder. Ja nästan för varmt för jag fick öppna fönstret ibland när vi eldade brasan för att inte få värmeslag. Men elda måste man när man är här. Jag satt en stund på kammen och tittade ut på det fantastiska landskapet och tackade för denna gång. Nån Grönfjälltopptur blev det inte i år, men nåt ska man ha kvar att göra och det lär stå kvar till nån annan gång.
Igår gick jag upp 04:30 och vi kom väl iväg strax efter åtta. GPS’n valde att ta vägen förbi Sundsvall den här gången så det blev lite omväxling mot uppvägen. Vi åt god grekisk mat i Västerås och Helena lyckades shoppa lite kläder. Var i Sävedalen exakt klockan 23.
Fjordhunting
Idag for Helena och jag på fjordhunting i Norge. Hade ingen detaljerad plan om vart vi skulle för jag har bara en Sverigebilkarta med mig. Men jag siktade på Mosjöen och hoppades på att man skulle kunna ta sig en bit ut för att kunna se nåt fint.
Om man inte räknar mitt femminuters fotbadande i lilla Unkervattenforsen så blev första lilla stopp i Hattfjelldal. Vi körde in mot centrum, som visade sig inte vara så mycket mer än ett litet köpcenter med Ica och Coop. Provade att använda lite norska pengar på att köpa iste och lite smått.
Rattade in i Mosjön för att bara kolla lite. Men klockan 17 var Mosjön i princip öde. Ganska kuslig stämning faktiskt. Där fanns öltält och en söt liten gågata med små gallerier och caféer, men allt var stängt. Bara Ica hade öppet.
Så det blev att fortsätta ut norr om Vefsnfjorden mot nån utsiktspunkt där vi kunde äta bönsalladen vi tagit med oss. Snirklade oss fram en bra stund (jättevackert) och när jag såg Sundoyabron så kunde jag inte låta bli att ratta ut på den. Det visade sig inte finnas så mycket där ute. Vi stannade när vägen blev till grus och åt vår sallad med utsikt över en mindre vik med strandskator, måsar, fluffiga låga moln och några lika fluffiga får.
Sen åkte vi hem. Trippmätaren stannade på ca 45 mil.
Sjukpromenad
Började dagen med att djuprossla, svärsnora och gubbhosta. Kände mig matt och gnällig. Spenderade första halva dagen med att planlöst snörvla runt och hämta proviant från affären, läsa lite i ‘Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann’ (jävligt bra!), kolla lite bloggar med samma konstanta, molande gnäll. Till råga på allt så lättade molnen och det blev dunderfint väder.
Insåg att jag lika gärna kunde stappla iväg och släppa ut gnället nån annanstans. Helena sov och är för övrigt inte så mottaglig för lyssna på mitt gnäll. Det tog nån timma till innan jag kände att gnälltrycket var högre än oviljan att gå gatlopp i Myggornas Dal, så jag kom inte iväg förrän vid tretiden. Min enda packning blev en halvliter Trocadero och en flaska myggmedel.
Jag har för vana att underskatta mina promenaders längd och tar sällan med mig nåt att äta. Men jag hörde på radion att nån gubbe klarat sig utan mat i 10 dagar på nåt berg i Sverige för några veckor sedan, och dessutom gått ner 14 kg, så desto större anledning att inte ta med mig nån.
Om man inte orkar fundera på vart och hur man ska gå här i Kittelfjäll så kan man alltid gå från hotellet mot Blerikstugan. Stigen är ofta dubbelfilig, spångad över myrarna och inte så galet mycket uppför.
Så jag rosslade mig fram genom grönskan ner mot Vojmån och till min förvåning så var det nästan inga mygg alls. Bara nån enstaka som ville surra sina hemligheter i mina öron. Jag kunde gå i bara t-shirt och myggmedel. Jag gissar att det varit så många som gått stigen före mig under dagen så att bara de saktfärdiga och obeslutsamma myggorna satt kvar och funderade på om inte nästa offer möjligen skulle vara ännu saftigare. Eller kanske så hade jag smittat ner myggorna på Saksenvardopromenaden så att de alla låg hemma med snorande snablar.
Jag var inte alls på fotohumör, men några höftskott blev det ändå. Personligen tycker jag det bara är snäppet roligare att titta på blombilder än att läsa på gravstenar, men när jag hittade ett gäng Smörbollar i skuggan av Borka så blev jag lyrisk och sen blev det massor med blombilder av bara farten. Får varna för att bilderna från idag kan framkalla narkolepsi. Blommor ska ju helst upplevas på plats. Jag kan efter 43 år fortfarande knappt några blomnamn. Att bläddra i floran får mig att somna.
Väl hemma i stugan, fem timmar senare, hade jag sjukt ont i hela kroppen, var jävligt hungrig men orkade iallafall inte gnälla.
Saksenvardo
Efter en lätt frukost lämnade jag Helena och stugan för en lite lättare promenad. Vänsterögat valde Bergsjöfjället medan högerögat fastnade på Saksenvardo. Bestämde mig för att bestämma när jag kom närmare.
När jag klofsat förbi en del myrar så kändes Bergsjöfjället svårtillgängligt. Det är en ruskig massa skog ivägen helt enkelt. Verkar kämpigt att gå så långt på känn genom barrskogen, så jag knatade vidare mot Saksensjön. Jag lämnade stugan själv, men hade snart ett släptåg av flygfän som alla verkade vara på väg åt samma håll som jag. Tror jag såg ut som ett indiskt tåg med alla bromsar, myggor, knott och flugor som friåkte på mig. Man åker ju till norrlande för att vara för sig själv. Varför denna trängsel? Fick andas mellan tänderna. Jag är ju vegetarian numera.
När det började luta neråt på andra sidan krönet så avvek jag från skoterleden och tog sikte rakt upp mot Saksenvardo. Trodde granar och sly skulle vara det jobbigaste, men de höga bestånden med blommor och ormbunkar var värre för man såg inte marken alls på många ställen. Ganska lurigt för all mark här består av överväxta stenbumlingar. Nästa gång ska jag ta med mig en lie. Det kan ju finnas skrevor och hål var som helst. Hittade några av dem men lyckades låta bli att bryta något. Lite spännande om man ska försöka vara positiv. Efter en del stånkande så blev det väldigt brant. Nästan lite bergsklättring, men jag kände ingen svindel den här gången. Kanske för att jag inte tittade ner. Eller för att det egentligen inte var så högt.
Det är ju fint som vanligt, men inte så mycket att plåta kanske. Hittade den här fjällängsulls-perserkatten. Lite kul.
Så hittade jag mig själv på toppen av Saksenvardo. Bildligt talat. Ber lite om ursäkt för alla egofoton, men jag tycker jag blev så otroligt cool på bilderna så jag kunde inte välja. Det är inte ofta jag tycker om mig själv på bild, men tydligen blir jag snyggare och coolare av att inte duscha på ett par dagar. Undrar hur cool jag skulle se ut efter en månad? Nåja, ett annat år kanske. Några myggbett här och var i ansiktet har väl hjälpt också gissar jag.
Lägger till några bilder utan mitt störande fejs också.
Hittade ett moget hjortron, men det smakade blekt vatten. Rätt ok ändå. Enda djuret jag såg var en groda, men det var på vägen ner och jag hade vid det laget samlat på mig dubbla lager med flygfän. Vågade inte stanna och fota.
Det var ju tänkt att bli en lätt promenad, men det kändes långt och tungt i slutändan. Kanske pga all extralast pga alla fripassagerare, men mest pga av att jag är lite otränad. Att klofsa i myrmarker innebär att man måste lyfta benen lite extra högt men med korta steg. Trava fram liksom. Inte helt förenligt med min kamelfysik som föredrar en mer släpande gång.
Martin Lundholm 