Nesna

Vädret har varit ganska trist, barnen kan inte gå så långt och jag känner att vi (jag) behöver lite äventyr. Bila kan man ju alltid göra. Jag har kollat lite på kartan och bestämmer att vi ska dra ut till norska kusten, till Nesna via Blå Vägen och Tärnaby. Som tur är mäter jag inte hur långt det är, för senare har jag kommit fram till att det är ~30 mil till Nesna! Då hade vi kanske inte kommit oss iväg. Molly är på sitt sämsta humör och surar hela vägen runt i princip. Hon gillar mest att vara i stugan framför brasan.

Jag vet att vi tog en hel del kort, men det verkar som att några har kommit bort. Ska se om jag kan hitta mina gamla backup-cd’sar nångång.

Blå vägen är bitvis chockerande vacker, men finast är fjällen längst ute vid kusten i Norge. Helt makalöst! Men vädret är grått och kallt, Mo i Rana kanske den fulaste staden i Vintergatan och vi kommer fram till Nesna 10 minuter efter att sista båten har gått som kunde tagit oss till Levang. Mörkret faller på och allt är stängt. Finns inget att äta eller göra (vi åt lunch i Mo i Rana). Suck. Bara att köra hemåt. Bestämmer mig för att köra via Hattfjelldal tillbaka eftersom vägen mellan Sverige och Norge borde vara färdigt nu. Ibland har jag jättefel och det här var en sån gång. Hela vägen mellan norska gränsen och fram till Borkasjön är en skumpig, skakig grus/makadamväg. WTF! Tror jag skrämde upp ett par hundra ripor längs vägen, det muntrade upp lite. Framme i stugan vid 2-tiden på natten…

Annonser

Öde

Sist vi var i Kittelfjäll (2003) så var Kittelparken öppen. Nu är både hotellet och parken stängd, och Kittelfjäll känns lite övergivet. Det är en kluven känsla för såklart är det ödsligheten vi söker när vi far hit, men å andra sidan är det ju himla mysigt att sitta en lång stund på en restaurang och kanske snacka lite med andra.

Jag hade också gärna haft någon att diskutera vart som är lämpligt att gå för det är inte så himla lätt att hitta stigarna här om man inte vet var de finns. Och inte vill man bara gå på måfå heller, utan att veta var de finaste lederna går. Nu har vi ju ett gäng ganska små barn samt Smilla som inte ens är ett år gammal så det är inte aktuellt för i år, men ändå.

Sista utposten och Granen har alltid öppet och det är en räddning, men vi har inget ställe att duscha på. Sist kunde vi duscha på myntduscharna på sista utposten och det var väldigt bekvämt. Vi hittar en man vid hotellet och vi får hyra en stuga för att duscha i. Vatten hämtar vi hos Sista Utposten.

I Stugan

Smilla som inte ännu fyllt ett år hittar raskt öppna spisen och andra kul, smutsiga ställen att roa sig på. På vägen upp stannade vi vid Tallen och köpte bland annat några leksaker, varav en ”rödluvan-och-vargen-och-jägaren”-grej som låter skojsigt om man trycker på några olika knappar. Smilla gillar den jättemycket och friden blir säkrast när hon sover. Men söt är hon!

Jamtli

Lite på ett infall (min frus) så for vi upp till Kittelfjäll i år igen. Vi sover i bilen nånstans i finnmarken någon timma och är framme i Östersund lagom till lunch. Efter lunchen går vi ett varv på Jamtli. Fantastiskt fint gjort! Vi har trivsamt kul i flera timmar innan vi far vidare den sista klämmen (36 mil). Vi var framme mitt i natten.