Början på mitt liv med prostatacancer är bara bra! Jag hade pengar och tid att göra ett stort hälsotest i våras 2023. Liiite högt värde på det dåliga kolesterolet (dvs hushållsfet), inget blod i avföringen och allt bra utom PSA-provet. Det ska ligga under 3 och mitt låg på 13.
Så jag gjorde en rektal ultraljudsundersökning mitt i sommaren i Lund. Det var jobbigare att hitta en parkeringsplats och hitta rätt än att göra själva undersökningen. Men det jobbigaste blev efteråt när jag ska in i p-huset och hamnar bakom en tjej som haltar långsamt uppåt i trapporna till tredje våningen. När jag försöker säga något ”lustigt” om att jag inte vet vart jag parkerat min bil så vänder hon sig om i skräck och väser något argt till mig. Förmodligen med en nyckel mellan knogarna. Jag bad bara om ursäkt och gick till bilen. Det var inte första gången jag hamnat lite läskigt bakom en kvinna, och man förstår att det måste kännas skrämmande men man vet inte riktigt hur man ska bete sig som skrämmande snäll man heller. På en gångbana går man helst gärna snabbt förbi, men inte så lätt i ett trapphus.
Änyhow, så såg väl ultraljudsbilden lite oroväckande ut, så fick gjort en MR i september. Som tydligen också såg lite oroväckande ut. Jag blev inbokad på ett möte med urolog och jag var säker på att vi bara skulle prata lite om vad som händer härnäst. Jag var förvarnad om att jag någon gång skulle behöva ta en biopsi, oavsett vad röntgenbilderna hade visat. Men eftersom det inte stod något i kallelsen om någon biopsi eller att jag skulle laxera mig så var jag helt oförberedd. Jag hade kört bil till jobbet, men min sambo hämtade upp mig och var med på ”snacket” med urologen. Jag var lite tveksam till att göra biopsin rektalt eftersom det finns en ganska stor risk för sepsis, och min sambo hade hört en kollega prata om att det fanns alternativ. Men efter några minuters snack så fick jag en antibiotikatablett och tolv skott i prostatan. Inte så smärtfyllt som jag hade trott men fasisken vad läskigt! Inte heller visste jag hur många skott det skulle bli när han började, vilket kanske var bra.
När biopsiproverna var tagna så fick jag en lapp i handen av en undersköterska, och sen stapplade jag in på toa för att kissa (det trycks ideligen på blåsan vid alla prostata-undersökningar). Men när jag kissar kommer är det rent blod! Så jag springer ut och frågar om det är normal, men undersköterskan klämmer bara ur sig (på malmöitiska) ”haur döu läist lauppen?”. Och där stod ungefär tre saker. Alltså, kunde de inte bara ha sagt det innan jag gick på toa? De såg ju när jag gick in. Det finns ju människor som mår jättedåligt av att se blod. Iaf så fick jag en blöja eftersom det kom en del blod den vägen också och vi gick och käkade lunch. Det är så sällan vi äter lunch ihop på en jobbdag, så det var najs att göra. Men jag var mest skakis och mådde dåligt. Men min bil stod ju på jobbet i ett industriområde och den ville jag inte ha ståendes där över natten, så den fick jag ju köra hem.
Jag skrev ett ganska argt omdöme tillbaka om att jag hade velat vara förvarnad om biopsin. För min egen skull hade jag velat vara laxerad, även om urologerna inte bryr sig.
Martin Lundholm 