Lånade en Tessla (en slags hund), rantade ut på Kullaberg för att leta upp coola Ladonien. Tog några timmar men det var helt klart mödan! Klättrade i Nimis och tittade på Arx i strålande solsken. En perfekt dag att röra och lufta fläsket i Kullabergsskogen. Jag och Tesslan var nog borta i 2½ timma, så det måtte ha blivit en mil iallafall. Åt sen lunch på Knafves Café i hamnen.
Bilden är snodd från Ladoniens hemsida.
Ladonien
Världen är full av copycats:
Blir ett måste att se nästa vecka. Förutom Lydia Lunch Retrovirus förstås. Det var bara det…
Tog med Smilla & Molly på nostalgitripp till Kamomilla stad, där rövarna Kasper och Jesper och Jonathan härjar, uppsatt på MAF’s(Malmö Amatörteaterforum) scen i Malmö. Smilla tyckte det var hyfsat kul medan jag tyckte det var nästintill olidligt tråkigt tyvärr. Men åtminstone kunde jag störa jag mig på föräldrar som försett sina barn med enerverande prasslande godispåsar. Dessutom gick nån av teaterpersonalen ut och in i lokalen ca 20 ggr under timmen föreställningen pågick. Så, bara tråkigt hade jag ju inte.
Därefter intog vi wienersemlor som sen lunch (guöh) innan vi for en snabbsväng till Ikea för att inhandla tre längder sjuttiotalsrandigfärgad Lappljung till mina husbilsdrömmar. Tänker att man kan slänga in en vanlig 90-sängsplymå och hippieluffa nånstans. En förutsättning är förstås gardiner. Först hade jag planerat att sy in magneter i fållen på trämimitationsvarianten av Lisel, men det blir för komplicerat och för mycket jobb, och ändå troligen inte särskilt prydligt. Istället tänker jag mig att limma fast små neodymmagneter på panelgardinen som fäster runt fönstren i karossen. Ja, man får förstås dela gardinerna på längden, med det borde vara görbart.
Apropå Ikea, det händer nåt märkligt med folk så fort de kommer innanför dörrarna på Ikea. Plötsligt halveras farten på alla rörelser och om man inte är dödsmålmedveten på vad man ska ha så lullar man runt i chilltrans och plockar på sig mycket mer än vad man någonsin behöver. Fastän jag hade ett väldigt tydligt mål, så tappade jag t.ex. aningen styrfart när jag passerade en rosa pastellfärgad servis. Jag har väl tre, fyra serviser hemma och hade inte annat än hatat mig pastellgrön om den hade följt med hem. Så där måste vara lustgas, cannabisångor eller nåt i luften som gör att man inte riktigt vet man man håller på med. Hur många gånger har man inte vaknat upp vid kassan när notan ännu en gång sprungit iväg flera tusen mer än man har råd med? Men så finns ju Ikano som räddar en, tack och lov!
Idag kunde jag behålla sansen (eftersom jag höll andan hela vägen igenom) fast jag kände bläckfiskarmar vilja växa ut vid kassan och plocka på mig åtminstone NÅNTING mer. Kvinnan före mig kunde inte motstå att plocka med olika Ikeaförpackningar med godissnören i sista stund, fastän hon antagligen hatar smaken av dem i vaket tillstånd. Obehagligt.
För första gången i mitt liv har jag varit på en dansföreställning! Och dessutom något som låter som vore det en kompott av österrikisk sushi och norsk tacos. Kinesisk storstadmyllerbuller möter samisk hallå-är-det-nån-där-ödejojk i The Sami Chinese Project, som var en del av invigningen av kulturhuvudstadsåret i Umeå.
På det stora hela var det suggestivt, abstrakt och vackert. Som ett konstverk att bara ta in. Hade jag fått bestämma något litet så hade jag valt mer jojk än strupsång. Men det kanske bara är för att jag behöver lyssna på mer strupsångslåtar. Och så hade det varit fint med ett nummer till, för det var aningen snopet kort när de var färdiga. Musiken var lika unik som arrangemanget med en man som spelade på nåt som kunde vara kinesisk cellogitarr och en slagdängare med ovanliga saker att hamra på.
Tyvärr så är jag inte så mindful som jag skulle behöva vara för att bara ta in. Det var omöjligt att då och då inte undra hur f-n de kunde komma ihåg en miljon dansrörelser i följd utan att tappa bort sig. På scenen var det sex stycken som utförde samma snabba, vågiga, sågiga och impulsiva rörelser under säkert en halvtimme utan att komma av sig och skalla varandra vid nåt enda tillfälle. Och dessutom i samklang med livemusik. Det fanns inget som helst utrymme för improvisation eller fel. Otroligt.
Missade midvintersolståndsuppgången men idag blev det ändå en vintertripp till Ales med soluppgång enligt beställning. Helt alena med skeppet och solen.
Besökte en mysig liten pub i Malmö ”Pub Kuntze” för att lyssna på Camaron Ochs. Inte för att jag visste vem hon var häromdagen, men det finns en käck liten kalender på Kulturcentralen, och hon var det enda intressanta som ploppade upp igår. Hon och bandet var riktigt bra och spelade i princip bara Camarons låter. En schysst varierad och inte allt för smörig countrymusik direkt från Nashville. Väl värd att lägga en torsdagskväll på!
Hade egentligen tänk ta med Smilla på ljudcirkus idag, men biljetterna till den föreställningen var utsålda när jag sent som syndaren vaknat och försökte köpa biljetter. Och jag hittade inget teateraktigt att ersätta med. Så det blev en besök i Malmös Teknik och Sjöfartsmuseum istället. Plockade upp Molly på vägen. Och det blev faktiskt aningen förvånande nog riktigt kul, denna annars så regnblåsiga grådag. Det var lagom med folk och mycket att titta, veva och peta på. Bland annat får man gå in i ubåt U3! Skithäftigt!
Första veckan på nya jobbet började rätt soft. Hade en dags semester förra fredagen, men den ägnades åt bankärende och oväntatbesökspanikstädning. Inte så semesterkänslomässig, men det behövde ju ändå städas inför julstädningen som liksom varje år närmar sig överraskande snabbt.
Nya jobbet är på ett mindre bolag med bara ett tiotal anställda men med spännande arbetsuppgifter för mig. Jag har möjlighet att jobba brett med lite allt möjligt från VHDL och C++ till Python vilket känns väldigt inspirerande! Rätt mycket att sätta sig in i bara, men det kommer lösa sig. Också ligger det i Malmö vilket innebär lite kortare resväg och nya lunchrestauranger.
Martin Lundholm 